Han har 394 matcher med Skellefteå, varav 314 i elitserien. Han har spelat 8 säsonger med klubben. Han har ett gemensamt med väldigt många hockeyspelare, inget SM-guld. Men han har något ganska få hockeyspelare har, sex SM-silver. 
Hej på dig Anders Söderberg. Visste du att många lider med dig för att du inte fått vara med om "det där" guldet? - Hej hej. Självklart hade jag väl hoppats på ett guld, men samtidigt ska man väl inte förringa sex silver. Att få vara med om finalspel sex gånger har ju varit stort det med. Hur kom du att hamna i AIK? - Det var ju -04 då NHL-strejken var på gång och Modo skulle in med en del spelare därifrån och PeO Larsson hade värvat Magnus Wärnblom och eftersom mitt kontrakt gick ut var Magnus på mig om att göra honom sällskap. Så kom jag att bli kvar här några år. Och det är absolut inget jag ångrar idag.Så du trivs i Skellefteå? - Jag har trivts här från första dagen. Med klubben och hela paketet. Vi fick ju dessutom barn här första året, så allt fungerade perfekt både i klubben och privat.Wernblom och du var ju rätt samspelta vill jag minnas. - Ja, vi hade ju spelat ihop ett tag jag och han, så det fungerade alldeles utmärkt. Jag tror vi kompletterade varandra bra.Åtta säsonger, dessutom är du inte ens från orten. - Jamen jag måste få säga att det har varit åtta roliga år. Att ta laget till elitserien är väl min karriärs höjdpunkt och att se hur föreningen utvecklats har varit imponerande. Allt har ju blivit bättre och proffsigare, men framförallt ungdoms och juniorsidan har gått enormt framåt.Nu är det väl inte säkert din karriär tar slut redan? En del skulle vilja se dig i en roll i klubben. Har du motivation ännu för spel? - Nej jag stänger inte dörren för fortsatt spel, men vad som kommer att hända i framtiden har jag inget svar på ännu. Motivation har jag nog, så känns det idag i alla fall. Det är fortfarande roligt att komma ut på isen. Det är klart, skulle AIK vilja ha mig i organisationen i någon roll så skulle jag nog överväga det väldigt noga.Då vill jag bara på min egen och många andra supportrars vägnar tacka dig för alla år du underhållit oss på isen och önska dig lycka till med vad du nu tänker syssla med. - Jag får tacka för det, men jag vill även få säga hur mycket fansen betytt för mig och laget under alla år. Det har varit helt fantastiskt med intresset, inte bara på arenan, utan i hela Skellefteå. Jag hade ju hört om intresset innan jag kom till klubben, men det översteg alla mina fantasier. Jag vill passa på att hälsa och tacka alla fans och alla som stöttat mig under dessa år. Kärleken har varit ömsesidig, kan man säga.Ramparedaktionen@northpower.nu
Vi är fler än någonsin - var med och påverka!
Inte bara Skellefteå AIK tar ett steg i rätt riktning för varje år som går. North Power blir också bättre, det har ni säkert bevittnat inte minst på läktarna där volymen har börjat skruvas upp och tifona når helt nya höjder. Vi har ambitioner att fortsätta den utvecklingen, hjälp gärna till på traven genom att skicka in en donation, den finns en knapp längre ner på sidan för den som kan bidra. Alla bidrag, stora som små, är välkomna.Det är faktiskt så att vi är fler än någonsin. För säsongen 2011/12 uppgick medlemsantalet till 485. Det är bättre än något tidigare år och vi har ökat varje år sedan starten av det North Power ni ser idag. Nu siktar vi på 500 medlemmar som mål till nästa säsong. Peppa kompisarna att komma med till det förmånliga priset, och kom ihåg att tre matcher ingår. Ett medlemsskap är dessutom ingen dum födelsedagspresent, varför inte till farsgubben där hemma?Även NP Stockholm, med Tele och Frölle i spetsen, fortsätter den fina utvecklingen. Det ambitiösa målet för säsongen var 150 medlemmar, men det t.o.m. överträffades och siffran landade på 165 medlemmar! Även NP Stockholm har ökat för varje år sedan nystarten 2008 då medlemsantalet var ca 50-60.Både North Power och NP Stockholm kommer fortsätta stötta vårt lag, Skellefteå AIK, i ur och skur kommande säsong, på hemmaplan i Skellefteå, i Stockholmsområdet samt på våra resor runt om i vårt avlånga land. Missa för guds skull inte kommande storsatsningar. Crazy-resan till Timrå var en häftig upplevelse som lever kvar i mångas svartgula minnesbankar.Och passa på att göra din röst hörd. Det är strax dags för årsmöte, där du har möjlighet att få insyn i hur North Power fungerar, vilka människorna är i Styrelsen och vilka som döljer sig bakom smeknamnen på forumet. Och du har möjlighet att påverka hur kommande säsong och säsonger ska se ut.Mötet hålls torsdag 24/5 19.00 på Skellefteå Kraft Arena /schteffe
Säkra källor: Holloway klar för ett år till!
Enligt säkra källor kommer fjolårets poängkung i AIK tillbaka nästa säsong. Bud Holloway har skrivit på ett ettårskontrakt med Skellefteå AIK och det är givetvis en enorm framgång för klubben att lyckas få hit kanadensaren ett år till.Holloway har tackat nej till flertalet kontraktsförslag, bland annat ett KHL-kontrakt värt åtskilliga miljoner för en säsong. Att han väljer AIK framför så stora pengar är förstås ett fantastiskt fint bevis för hur väl klubbens verksamhet fungerar.
NP-redaktionen når Bud på telefon i Wapella:-Det är ett fåtal detaljer kvar, jag ska prata med min agent om det ikväll. Jag har skrivit på men vet inte hur det ser ut i andra änden ännu, säger Bud.-Ingenting är helt säkert i den här branschen men jag skulle verkligen älska att få komma tillbaka, det var en härlig säsong i fjol och jag trivdes jättebra.Hur ser det ut med ett eventuellt NHL-kontrakt?-Det är ju i NHL jag allra helst vill spela, så är det helt klart. Jag har inte hört något från Los Angeles Kings ännu, men de är ju kvar i slutspelet. Innan de har spelat klart så händer ingenting från deras håll.Men det lutar åt Skellefteå AIK?-Ja, allt talar för att det blir så, säger Bud.Exakt hur mycket som återstår vet nog bara Bud, hans agent och AIK, men enligt våra uppgifter är det bara formaliteter som kvarstår innan Holloway officiellt presenteras som klar för säsongen 2012/2013.Därefter återstår möjligheten att Bud erbjuds ett NHL-kontrakt som han tackar ja till. Det kan antingen ske genom att Kings själva ger honom chansen, eller att de byter bort honom till en klubb som tror på honom och vill skriva envägskontrakt./Trolletredaktionen@northpower.nu
Årsmöte 24/5!
Så var det dags för årsmöte där vi summerar säsongen som varit och blickar framåt mot guldsäsongen 2012/2013.Om du brinner för hockeyn och supporterkulturen i Skellefteå, vill vara med och påverka, eller bara har en åsikt så är det här bästa chansen att göra din röst hörd.Alla medlemmar är varmt välkomna till mötet som hålls torsdag 24/5 19.00 på Skellefteå Kraft Arena.Väl mött!
Tack Hadelöv, en legend mellan stolparna!
Kanske är det fel att just jag sätter mig och skriver den här krönikan eftersom jag har varit en av de flitigaste kritikerna av Hadelöv. Men samtidigt har jag alltid haft en enorm respekt för Hadelöv och det han faktiskt uträttat för klubben under sina sju säsonger här i Skellefteå. Därför ser jag den här lilla krönikan som en chans och möjlighet att visa och delge den respekten på ett tydligt sätt. Därför känns det ändå rätt att just jag gör det.
Hadelöv kom ju till Skellefteå för sju år sedan, säsongen 05/06. Han hade då gjort sju raka säsonger i Malmö och Elitserien. Säsongen 04/05 i Malmö så slogs han om första spaden med bland annat finske stormålvakten Pasi Nurminen, danske talangen Peter Hirsch och Färjestads nuvarande och duktiga målvakt Christopher Nihlstorp.Malmö valde att satsa på Nurminen som förstakeeper och under en period valde man också att låna ut Hadelöv till allsvenska Växjö Lakers, där Hadelöv gjorde stor succé. Han gjorde nio matcher i Lakers och stannade på fina 94.2 i räddningsprocent, med det var han bäst i serien. Men Malmö valde att plocka hem Hadelöv som dock fick se sig fortsatt som tvåa bakom Nurminen. Hadelöv fick från båset se sitt Malmö degraderas via Kvalserien ner till Allsvenskan.Året efter skrev han alltså på för Skellefteå AIK, som på många sätt var i extremt stort behov av en riktigt bra och stabil målvakt. AIK hade under några säsonger sett målvakter som blandat och gett mellan stolparna, tex Ville Koivula, Sean Gautiher, Carl-Johan Klint och NHL målvakten Mike Dunham.
För all del ett gäng talangfulla målvakter, men samtidigt ganska spretiga, lynniga och ganska opålitliga från och till. Samtidigt var dom väldigt underhållande, med det är ju inte samma sak som effektiva.Hadelövs intågande i laget och föreningen gav en helt annat stabilitet och ett helt annat ansikte åt vårt försvarsspel och framför allt vårt målvaktsspel. Det var kanske inte alltid dom snyggaste räddningarna, men han tog i alla fall puckarna och han höll en jämn och bra nivå vilket självklart skapade ett lugn i de bakre leden.Den klassiska säsongen 05/06 förde han sen Skellefteå tillbaka upp i Elitserien tillsammans med ett 20-tal andra legender, bland annat med Nicklas Dahlberg som parhäst på målvaktssidan. Hadelöv svarade för en otroligt stark kvalserie där man främst måste lyfta fram det lugn och den stabilitet han uppvisade och spred omkring sig.Året efter, säsongen 06/07 spelade AIK åter igen i Kvalserien, den här gången för att behålla sin elitserieplats och även här svarade han för en otroligt fin serie. Med tio spelade matcher hade han smått fantastiska 94.7 i räddningsprocent vilket talar för sig själv.Hadelöv började ju också så smått att ändra sin målvaktsstil till den idag så populära procent-stilen som jag vill kalla den, där det mer handlar om att täcka vinklar, stå på ett visst ställe när pucken befinner sig på ett visst ställe osv. mycket baserat på statistik, i stället för att gå och reagera mer instinktivt och direkt på varje situation, som Hadelöv gjort tidigare.Omställningen gav enorm utdelning och Hadelöv fick otroligt mycket beröm från alla håll och kanter för sitt målvaktsspel och för att han faktiskt kunde utveckla och förändra sitt spel så pass sent i karriären. Hadelöv har ständigt legat i den absoluta toppen i målvaktsligan sedan han kom till Skellefteå, fram tills den gångna säsongen då han fick se sig passerad av unge talangfulle framtidsmannen Jocke Eriksson.
Hadelöv har såklart betytt otroligt mycket för Skellefteå AIK, betydligt mycket mer än han egentligt fått erkännande för. Det pratas enormt mycket om Antos, Åkermans och självklart Magnus Wernbloms betydelse vid uppgången och dom hade självklart stor betydelse tillsammans med många fler, men Hadelövs betydelse nämns sällan.Jag hoppas dock att den här lilla krönikan kan öppna några ögon för vad han faktiskt gjort för klubben dessa sju år och att hans tid här lämnar det avtryck i oss Skellefteå bor som det faktiskt borde göra. Det är han mer än värd.Så om du på något märkligt sätt skulle snubbla över den här krönikan Hadelöv, vill jag tacka dig så hjärtligt för alla dom tusentals räddningar du gjort som burväktare i Skellefteå AIK, mitt älskade lag. Jag hyser enorm respekt över dig som målvakt, men även det lilla jag uppfattat av dig som person. Du är och kommer alltid att vara en av de spelare jag för alltid kommer att minnas främst för din insats vid uppgången 05/06, men även för de säsonger som följde i Elitserien. Din legendstatus kommer som sig bör att växa med åren.Tack för allt och lycka till i framtiden! /KingKongredaktionen@northpower.nu
Redaktionella Minnen – Tazman
Vi kan summera denna säsong på många sätt, vi kom en placering bättre än förra säsongen och spelade ännu en final trots att många "experter" inte trodde på oss innan säsongen började. Nedanstående text har skrivits av undertecknad och det är en text som jag står för, vissa av er är säkert av en annan åsikt och det respekterar jag. Kom gärna in på vårt forum och diskutera vad just du tycker.Säsongens utklassning: Nu i efterhand kanske det inte är så mycket att stoltsera med men 8-1 mot Djurgården var ett styrkebesked och en kross utan dess like.Säsongens back: Lindgren har vuxit de senaste säsongerna och att han är en av ligans mest stabila backar gör honom till mitt val. Hans skridskoåkning och jämnhet är hans främsta egenskaper, dock så hoppas jag att någon av de yngre förmågorna tar ett steg upp eller att en riktigt klassback är på denna lista till nästa säsong.Säsongens Jeff Beukeboom: Jag vet inte vad de sa till Granberg men det fysiska spel han visade upp i slutspelet var tidvis en fröjd att skåda. En pojkvasker som står upp mot de rutinerade eliserierävarna gör att Granberg får denna utmärkelse.Säsongens Jonas Lennartsson: Inför varje säsong görs det minst ett nyförvärv som gör att den stora massan av AIK-supporters går bärsärkagång. Vid många gånger överbevisar spelarna de Marklunds och Lundströms som klagat och gnällt innan spelaren som diskuterats tagit på sig den gulsvarta tröjan. Forsberg, Strandberg, Lennartsson, med flera är alla spelare som knappt varit vatten värd då de värvats men som sedan överbevisat de allra flesta.Detta år tilldelas detta pris Tomas Skogs med den enkla motiveringen att han gjort en stabil säsong, spelat enkelt, fysiskt och till skillnad från många av våra andra försvarare spelar med kroppen framför sitt egna mål.Säsongens besvikelse: Lagets enda renodlade finska spelare (jag räknar inte dit Mustonen) hade jag stora förhoppningar på. Att han skulle logga på mellan 20-25 minuter per match och samtidigt vara den ledande offensiva backen och ett sylvasst vapen i PP såg jag som någoting givet. Nu uppnådes aldrig detta och Pikkarainen är därför säsongen mest negativa överraskning. Att han får en förlängning av sitt kontrakt har jag svårt och tro och därför kommer han att minnas som ett svagt kort att spela ut under avgörande i matcherna.Säsongens ”med tåren i ögat”: Holloways systers brev till norran.se och den uppskattningen som visades efter det att Northpower gått ihop och köpt en ny cykelhjälm efter Forsbergs olycka visar verkligen att Northpower har elitseriens bästa fans utan konkurrens.Säsongens Alexandre Daigle: Tilldelas den spelaren som har spelsinnet, skridskoåkningen, tekniken, fysiken. Alltså alla attribut som behövs för att dominera matcherna men på något outgrundligt sätt inte får spelet att stämma. Denna utmärkels tilldelas såklart Christian Söderström, denna ständiga talang som aldrig får allting att klaffa. Att han får ett nytt kontrakt ser jag som en omöjlighet.Säsongens genombrott: Trots att Joacim Eriksson hade ett mindre lyckat slutspel så var han en av våra allra bästa spelare under säsongen, en trygg och säker utpost. Jocke är fortfarande ung och tämligen orutinerad, trots att det smärtar så tror jag att han lärt sig något av de missar som snöpligt gjordes under detta slutspel och kommer tillbaka än starkare under nästa slutspel.Säsongens raket: Han kom, han sågs, han fick spela i PP tillsammans med bland annat kapten Jimmie, Holloway, Lindström och blev skadad. Tänker såklart på Edström som visar alla kvaliter för att bli en klassback inom en snar framtid.Säsongens kedja: När kedjan med en stockholmare, en framgångsrik hockeyspelande fransman och en kanadensare med sjuhelsike till kanon sätts ihop så blir succén given.Säsongen Tie Domi: Danielssons ”sucker punch” på Bellemare var helt klart utanför ramarna över vad reglerna tillåter, att han inte blev avstängd efter ett sådant tilltag är mig oförståeligt.Säsongens drag av träningsstaben: Att peta Söderström var ett gott tecken och att sedan att placera fem forwards på isen under numerärt överläge visade sig vara en snilleblixt och ett fingertoppskänsladrag av Forsberg & CO.Säsongens miss av träningsstaben: Under finalserien så var laget alldeles för utspritt. Under perioder kunde en ensam ytterforward kämpa om pucken mot 2-3 Brynässpelare, medan den andra AIK-forwarden var på andra sidan målet, dessutom stod vår center tillsammans med 2 backar på offensiva blå. Med ett sådant utspritt spel får man inte ett fungerande anfallsspel.Säsongens spelare: Nu i franska valtider så känns det på något sätt självklart att plocka fram vår franske baguette. Bellemare har på en relativt kort tid gått från en hyfsad tredjekedje-spelare till en fullfjädrad fullblodsproffs. Hans uppåkningar är ibland i Jimmie-klass och spelet runt sargerna är ren och skär njutning. En center som gör samtliga sina medspelare bättre förtjänar verkligen denna utmärkelse.Ett speciell utmärkelse ska ändå tillskrivas till Joacim Eriksson som under säsongen var elitseriens bästa målvakt.Säsongens ledare: ”Jimmie Ericsson är vår kapten” går ju som bekant sången och det stämmer verkligen. Vi som minns Jimmies första tid i AIK minns en halvslö, smågnällig spelare med spår av divighet och storhetsvansinne. Dessa tider är dock förbi, Jimmie visar att med ett ”C” på tröjan riktigt ledarskap och kämparglöd. Bellemare visar att han förtjänar ett ”A” då han är den som drivar på och uppmuntrar sina lagkamrater på bästa sättet.Säsongen bästa intervju utanför northpower.nu: Fahlmans snack med Jonte Hedström är verkligen underbar, stoppa in en femma i honom och han snackar i en evighet. Kom hem Jonte, allt är förlåtet.Säsongens sämsta inslag från lokaltidningarna: Norrans pinsamma intervju med Möller var verkligen hemsk att titta på, jag förstår att det hade någon form av ironisk underton men allting går inte försvara och det är ett par minuter som jag debiterat vår lokala tidning för.Säsongens låt med AIK-inslag: Pär Wikstens blott sjuåriga dotter Elsa har gjort denna underbara låt som omvänder den mest inbitna Löven-supportern. Jag är ändå fortfarande barnsligt förtjust i det håller på hända igen som är ett klassiskt mästerverk. Säsongens återkomst: Många skulle nämna Lindström som den stora återkomsten och visst är den poängstarke hemvändaren en stark kandidat. Jag skrev dock en krönika om Lee Gorens återkomst den 21/7 2011, han har alltid varit en favoritspelare för mig och hans starka säsong gör honom till min kandidat. Är det hans sista säsong i AIK-land?Säsongen ”mest gnälliga på forumet”: Detta kopiösa mediaintresset för slutspelets domare har verkligen spridit sig till northpower.nu och den uppståndelse, fokus och onödiga inlägg som skrivits om männen i zebrarandigt är många och överflödiga.Säsongens skönaste skadeglädje: Säsongens stora överraskning och tillika seriesegrare från det kalla norr fick respass i första omgången och jag skulle vilja träffa den AIK-supportern som inte drog på smilblanden då detta fiasko fullbordades för våra norrländska antagonister.Säsongens Dr Jekyll and Mr Hyde: Många av oss trodde att detta skulle bli Oscar Lindbergs genombrottssäsong, denna spelskickliga center som har alla fysiska attribut för att bli en av våra ledande utespelare. Han har dock ännu inte fått allting att stämma men under slutspelet var han en av våra mest formstarka spelare och vad ser vi i stjärnkikaren för säsongen 12/13 för unge herr Lindberg? /Tazmanredaktionen@northpower.nu
Redaktionella Minnen - Warder
SUMMAN AV ETT LIDANDE
En hård spark på pungen. Man faller ihop i en hög och blir orörlig.Den sylvassa brännande smärtan ger en tårar i ögonen och man tappar nästan andan.
Det finns nog inte en snubbe som inte känner igen scenariot. Vi vet hur jävla ont det gör att bli sparkad på pungen. Vi vet det så väl att när vi ser någon annan få en spark, till och med på film, så får vi ett sådant starkt känslominne att vi nästan själva absorberar lite av denna smärta. Det gör alltså ont att se någon annan bli sparkad på pungen. Det gör till om med ont att bara prata om det. Summan av våra erfarenheter ackumuleras i ett koncept, en primal, reflexmässig kunskap som aktiveras så fort begreppet smärta och pungen kombineras i någon form.
Skellefteå AIK är som min pung.
Den ackumulerade känslan av besvikelse, frustration och smärta som jag samlade på mig under åren allsvenskan ligger alltid kvar som ett filter över allt jag ser, hör och upplever kring ishockey. Kvalserieångesten kommer aldrig att gå ur mig, även om den med tiden har spätts ut med sista årens framgångar. Jag har aldrig slutat hoppas, men om jag ska vara helt ärlig är det först den sista tiden som jag orkar hålla kvar i det hoppet genom motgångar och nederlag. Kvalserien är i mitt sinne aldrig långt borta. Bara att prata om den gör att jag får ont i pungen. Samtidigt är kvalserieåren en del av mina sammanlagda erfarenheter som supporter. Alla sura förluster, alla gånger vi snubblat på mållinjen, de gånger vi vikt ner oss och skamset börjat ladda om för nästa säsong. Allt det ligger någonstans i mitt minne som en kokande vulkan. En anspänning i min kropp som aldrig riktigt försvinner. Mitt segervrål när vi blev klara för elitserien innehöll såklart glädje och eufori men en väldigt stor del bestod av ett emotionellt vulkanutbrott. Jag skrek ut flera års frustration och sorg och blev i processen renad och pånyttfödd. Detta förlösande skrik lades också till min erfarenhetsbank av hockeyminnen. Varje säsong för med sig sina besvikelser, sina glädjeämnen och sina erfarenheter. Vi bygger hela tiden på vår erfarenhetsbank och ett jublande vrål över en seger innehåller tillslut så mycket mer än en glädje över en vinst i den enskilda matchen. Till och med delar av mitt eget privatliv vävs in min hockeypassion. Mina egna privata nederlag och mina egna segrar. Min ångest över sju års studier skriks ut när Oskar Lindberg gör mål. Den här säsongen har jag insett att till och med delar av andra människors liv hamnar på samma ställe. Människor vars passion för Skellefteå AIK vida överstiger min egen och som betalar ett högt pris för kärleken till ett hockeylag.
Mina jubel är summan av mitt lidande, min glädje, mina erfarenheter och min respekt och samhörighet med alla eldsjälar i Northpower. Vad är summan av ditt skrik?Vad är summan av Bert Robertsson vrål?
Det är lätt att glömma i besvikelsen över ännu en förlorad SM-final, att vägen hit har varit mycket lång. Vägen har varit lång och krokig men i mina ögon finns inget hockeylag i Elitserien idag som kan ha lika stolta supportrar. Vilket jävla stålbad vi genomgått. Att vinna ett SM-guld vore såklart en fantastisk upplevelse, men i perspektivet av den fantastiska hockeyresa som Skellefteå AIK bjudit sina supportrar på är ett SM-guld bara att se som grädde på moset. Vi har gått genom eld och genom vatten för att vara där vi är idag. En av Sveriges absoluta toppklubbar. En riktigt kandidat till SM-guldet. I år var vi närmare än vi någonsin varit sedan 1978. Vi kanske inte tar oss dit nästa år eller året efter det, men vissa visdomsord förstår man inte förrän man är gammal och vis. Det är vägen som är målet och den väg vi haft är en väg att vara jävligt stolt över.
Warder
redaktionen@northpower.nu
AIK förlorade finalen - men Robert Broberg hade rätt
Ja, som ni vet mina vänner så räckte det inte ända fram den här säsongen heller. Brynäs vann match 6 med 2-0 och därmed finalserien med 4-2 i matcher.Kort om matchen till att börja med: inledningsvis var det jämnt, där båda lagen främst förlitade sig på spelvändningar, men där AIK allteftersom första perioden led skapade bättre och fler lägen. Allra närmast var Bud Holloway, men Svedberg kunde klara liggande. I andra perioden fortsatte AIK att skapa mer chanser än Brynäs och fick dessutom flera långa anfall. Pressen kom dock av sig och det hade två anledningar. Två boxplay (varav ett obegripligt) och ett mål som kom från ingenstans drygt tretton minuter in på andra perioden - även om den faktiska avsändaren var Jakob Silfverberg. Ett rappt skott långt utifrån som Joacim Eriksson måste klara. Efter målet tog Brynäs över spelet något resten av perioden och i slutakten stängde de ner AIK helt. Skellefteå tog sig ingenstans. Till slut gjordes också 2-0 efter backskott från Ryan Gunderson när AIK-försvaret sjunkit för långt ner i egen zon.Matchen var en perfekt återspegling av matchserien: ett AIK som skapar mycket chanser, men som samtidigt inte är inne i de riktigt tuffa områdena och gör livet surt på riktigt för Svedberg. Mål från Jakob Silfverberg, ett billigt insläpp från Joacim Eriksson, men framförallt ett Brynäs som är bäst i landet att förvalta ledningar - och tydligen även på att sätta sig i sådana situationer.AIK blir alltså tvåa ännu en säsong - och det är surt. Det finns dock ingen anledning att deppa ihop, för vi kommer tillbaka nästa säsong - och vi blir inte sämre.I filmen Talladega Nights får vi se bilder från racerförarens Ricky Bobbys barndom, när hans racerförande suput till far kommer på besök i skolan, ställer till en scen och avslutar med sitt motto ”if you ain’t first, you’re last”. Ricky idoliserar sin far och lever sitt liv efter den devisen. När sedan Ricky av olika skäl når botten och sedan återser sin far upprepar Ricky vad fadern sagt, som ett livsmotto, kommer fadern inte ens ihåg det. ”Jag måste varit hög då. Det är ju idiotiskt, om du inte är först kan man ändå hamna tvåa eller trea”, eller något liknande. Jag minns inte ordagrant.Med det sagt är det alltså bättre att förlora i finalen än i semifinalen, eller på någon annan nivå. Det föder inte förlorare att förlora finaler. Det ger erfarenhet. Färjestad förlorade tre raka finaler i början av 2000-talet. Som exempel.Jag vet inte om det fortfarande sitter kvar, men i alla fall förr om åren satt bokstäver uppsatta av Robert Broberg i kombihallen i Skellefteå. ”Målet är ingenting, vägen är allt” stod det. Min kompis Peter och jag kunde håna det tänket. Att vinna var allt, oavsett hur man nådde dit. Och om man inte lyckades med att vinna kunde man istället, paradoxalt nog, måla upp en romantisk bild av vackra förlorare.Det var förstås bara trams, vet jag nu. Vi är på rätt väg, det är det väsentliga, och vi ska heller inte identifiera oss som förlorare för att vi förlorar en final. Det finns överhuvudtaget inte något önskvärt med förlorarromantiken. Du kanske tycker att det låter som att vakna upp medelålders en dag och inse att du hellre vill ha reformer än revolution, men det är sant.Jag minns konkurshotet 1997, förlusten i Leksand 2004 och ett decennium med Lechtalers, Jägers och Briells. AIK har givetvis inte ”vunnit ett silver” utan förlorat ett guld, men finalplatsen måste trots allt ses i ett större perspektiv. Allt annat är historielöst.Vi behöver inte hemfalla åt förlorarromantik för att hitta en identitet trots ännu en finalförlust. Vi behöver heller inte komma med resonemang om att ”vinna silver”. De vackraste historierna är utan termer som vinnare och förlorare. De handlar om framåtskridande och ständig utveckling utifrån sina egna premisser.Där är vi.Framåt AIK./ Hank
Vänta, en liten stund till!
AIK vann final 4 i Gävle efter sudden death och en riktig kämpainsats. Trots underläge två gånger om i en till synes omöjlig uppgift gick AIK aldrig ner sig, utan fortsatte trycka på och vara det överlag spelförande laget. Bäst i AIK var återigen ungdomskedjan, vilka också fick avgöra i sudden genom Oscar Lindberg efter genialt pass bakom målet från Melker Karlsson. Första periodenAIK inledde oväntat piggt de första två bytena, vilket inte resulterade i mer än att Bellemare åkte ut på en till synes billig tripping efter 2.19. Det var svårt att inte se det som ett omen - de sista dödsryckningarna straffas direkt med en skitutvisning. Strax efter Bellemare var det Söderströms tur att bli utvisad - en extremt onödig tripping i anfallszon - och Brynäs gjorde mål direkt på nästföljande tekning i spel 5-mot-3, där AIK-spelaren interferades bort från att komma ut på skytten kunde Silfverberg dunka in 1-0. Brynäs tog alltså ledningen igen.Hade vi inte lärt oss någonting?AIK höll dock moralen uppe även efter målet och var det spelförande, och bättre, laget. Det visades också tendenser att gå hårdare på mål än tidigare matcher. 1-1 föll så efter 14:08 efter en spelvändning där AIK visat fint passningsspel genom framförallt Ericsson som gav Forssell öppet mål.Brynäs lyfte upp spelet något efter AIK:s kvittering och utjämnade det spelmässiga förhållandet i matchen. Med knappt tre minuter kvar av perioden brann det för Bellemare, som åkte ut på en mycket odisciplinerad utvisning efter tjafs med Granström i Brynäs. Det var upprörda känslor sedan bytet tidigare då Bellemare gett Bertilsson en rejäl körare som Brynäs ville ha till tackling i ryggen, alternativt mot huvudet. I det läget var dock ansvaret på Bertilsson själv.I det kraftspel som följde Bellemares onödiga utvisning sköt Silfverberg återigen mål - en målvaktstavla där Jocke helt enkelt inte var tät. Andra perioden:Andra perioden blev en svängig historia där AIK lade undan de flesta taktiska direktiv och körde framåt - med tillhörande blottande bakåt. Både Jimmie och Silfverberg hade bra lägen tidigt i perioden.2-2 kom efter 7:23 efter det att Holloway snappat upp en passning när Brynäs skulle vända på AIK i mittzon. Bud gjorde därefter en bra prestation då han ensam tog in i pucken i Brynäs zon och spelade in den mot mål - och på den andra returen dök Antos upp och slog in kvitteringen.Även Brynäs skapade en del chanser, bland annat då Lars Jonsson fick kliva in fri i slottet och testa Jocke, som kom ut bra på ett förvisso lamt avslut. Kort därefter hade också Brynäs ett långt, långt byte i AIK:s zon där fjärdekedjan var fullständigt utmattade. På något sätt lyckades målet fredas. På det stora hela fortsatte dock fjärdelinan sitt furiösa spel och fick också ett jätteläge när Lindberg och Emanuelsson slet till sig ett två-mot-ett-läge, men Svedberg klarade Oscars skott.Matchbilden handlade om slit och släng, mycket hjärta och vilket lag som klarade att skapa något efter individuella prestationer. Och det kändes som att AIK hade något fler av dem, även om Mats Lavander visade prov på stort hjärta när han trots tappad handske fortsatte i en närkamp med två AIK:are och även dribblade av en av dem och skapade en farlighet. Och det svider att ge den gamle Lövenkaptenen beröm.En till synes onödig utvisning på Jocke Lindström visade sig sedan bli guld värd för AIK. Brynäs fick Silfverberg utvisad några sekunder senare, och när Jocke sedan kom på isen igen blev han friställd med Svedberg och gjorde inga misstag. Minst sagt ett viktigt mål med 33 sekunder kvar av perioden – och faktiskt första gången AIK var i ledning i en match under denna finalserie. Tredje perioden: Brynäs satte press direkt och AIK visade dålig skärpa i de lägen som ändå gavs att antingen ta ut pucken ur zonen eller kontra. Brynäs fick chansen i PP efter 2.13 men det blev inte mer än några halvchanser. De fortsätter dock att ligga på och efter 5:25 var det kvitterat genom Ryan Gunderson. Ännu en gång skott efter tekningsvinst och en målvaktstavla.Direkt efter målet hade Bud-kedjan ett bra byte där Niclas Burström till slut fick ett jätteläge som han inte kunde utnyttja. AIK fick också chansen i PP, men man kunde enkelt konstatera att förstaformationen har kört fast i den spelformen.Matchen gick därefter in i en fas av nervöst ställningskrig med mycket nerv och litet chanser. Petter Emanuelsson har dock ett läge där han skjuter klockrent i stolpen. Det började bli grinigt på isen - och för all del i båset med Bert Robertsson också. Spelmässigt var det abnormt mycket missade puckar och dragningar, felstudsar… Bud Holloway och Oscar Möller är bara två av de normalt skickliga spelarna som tycktes ha ström i klubborna. Det gällde för all del även Brynäs. Den elektriska boogien gav heller inga fler mål i perioden - utan matchen gick till förlängning.ÖvertidDet blev action direkt i förlängningen. Tre minuter in på sudden hade Emanuelsson och Antos båda haft jättechanser för AIK - och Silfverberg hade prickat stolpen två gånger, varav en gång på straffslag.Istället blev det Oscar Lindberg, kanske AIK:s bästa forward så här långt i finalspelet, som kunde avgöra i powerplay efter 6.35 då Mattias Ekholm satt utvisad för puck out. Melker Karlsson hade pucken bakom mål och spelade snyggt pucken på den stolpen han lämnade, där Lindberg fanns fri och med liten vinkel hittade rätt. IntervjuerErik ForssellHur summerar du matchen?- Det var ganska jämnt. Första perioden var vi väldigt bra även om vi drog på oss onödiga utvisningar, så att de fick göra två mål i powerplay. Sen tycker jag det är hyfsat bra kontroll… eller kontroll kanske man inte kan säga, men jag tycker vi spelar ganska bra, ligger på bra utan att släppa till för mycket lägen, men det är klart att det hade kunnat gå hur som helst.Vad hade ni snackat om före matchen, det var ju ganska trist läge, och det blev en tuff start, men moralen såg aldrig ut att gå ner?- Snacket var att vi ändå känner att vi spelat ganska bra, så vi har ju trott på det hela tiden och gör det fortfarande. Sen så gäller det att få in pucken och ibland får man det och ibland inte. I dag satt puckarna och då vinner vi.Hann du tänka något under Silfverbergs straff?- Nja, det var väl lite nervöst, men vi vet att Jocke är bra på straffarna.Hur går ni vidare nu då, det är fortfarande ett tufft läge?- Absolut, men det gäller att ta en match i taget, så nu är det bara ladda om för match på hemmaplan på tisdag. Pea IsraelssonJa, det blev nervöst det här…- Ja, men det är ju så i slutspelstider, det pendlar mellan himmel och helvete.Hur är det planeringsmässigt när man inte vet om det blir en till match eller inte?- Det är ju klart allting, det är bara att trycka på knappen, vi har så fantastiskt duktig personal som har koll på allt det där. Vi måste förbereda för att de kommer upp med representanter, guldbucklor och sånt där för Brynäs. De har ju möjlighet att vinna guld uppe i Skellefteå men vi ska göra allt för att förhindra det, så blir det ny match här i Gävle på torsdag.Det är ju skaplig tändvätska, kan man tycka?- Ja, det är ju så att om de har läge att ta SM-guld så måste du planera för det och det ger tändvätska till det andra laget.Hur var din bild av matchen i kväll?- Jag tycker det var en fullständigt rättvis seger. Men det är klart, straffen där på slutet, då tittade jag ned som vanligt när det är straffar. Den här gången gick det vägen, men jag tycker vi har haft ganska mycket stolpe ut och jag tycker det har grinat lite emot oss, men i dag fick vi igen med råge och det känns fullt rättvist.En fråga som kommer tusen gånger varje slutspel, men vad betyder en till hemmamatch ekonomiskt?- Det är X antal hundra tusen, men jag har inte riktigt tittat på det. Det är ju så att en charterresa hit ner drar ju iväg några hundra tusen också, men visst blir det över pengar till föreningen när vi ska bygga ny träningshall och nytt större gym. Vi vill gå vidare i vår utveckling och det kostar att driva verksamhet på den här nivån, så det här möjliggör ytterligare satsning framöver. Så man är glad, samtidigt som när man är i final så handlar det om äran - och vi ska landa bucklan i Skellefteå. Stefan KlockareHur ser du på matchen?- Jag tycker vi gör en bra match. Självklart har Brynäs sina perioder stundom där under matchen, men jag tror vi vinner skotten i alla perioder och totalt sett tycker jag att vi vinner rättvist. Vi har mycket mer box än vad Brynäs har och ändå tycker jag att vi för spelet stora delar i fem-mot-fem.Jag blev imponerad av den moral ni kom ut med, med de förutsättningar som var och även tidig motgång trots bra start, men att man reser sig?- Ja, men det har varit vår styrka hela säsongen, att vi har en GRYM moral, det visar vi återigen och det är det vi kommer behöva nu även på tisdag.Var de taktiska direktiven förändrade eller lagda åt sidan den här matchen? Mina lekmannaögon tyckte det var mer ”slag”?- Njae, kanske inte från vår sida, det upplever jag inte, jag tycker att vi hade samma game plan som vi haft . Vi har ändrat lite i PP och diskuterat lite. Det är en viktig spelform och vi kommer fortsätta det inför tisdag och se om vi behöver mer korrigeringar i vårt spel.Det känns som PP har stannat lite sedan första hemmamatchen med tre mål? (min kommentar: spelmässigt i alla fall, rent tekniskt var ju Jockes mål i PP även om det var mer BP-karaktär... och även avgörandet kom ju där, till slut)- Vi hade ju några bra lägen hemma senast, sedan förra bortamatchen hade vi ett PP, så det är tufft. I dag vet jag inte hur många PP vi hade, men fick väl göra två mål, så det var viktigt.Är det någon spelare du skulle vilja lyfta fram?- Det är många i det här laget, i den här matchen tycker jag det är ett kollektiv som vinner, men visst beundrar man Niclas Burström som återigen gör en bra match i slutspelet. / Hank
Redaktionella minnen - Markman
Hur många gånger under säsongen har man inte suttit där, ena stunden jublande glad, nästa deprimerad och förkrossad, och sedan åter i euforin igen. Som utsocknes boende har det tyvärr inte blivit särdeles många matcher som jag har kunnat bevittna på plats, men ett par här och var har det allt blivit.
Jag, som till vardags håller till i Jönköping har naturligtvis befunnit mig i Kinnarps Arena båda gångerna vårt älskade AIK varit på besök. Därtill har det blivit dubbla besök i Scandinavium och inte minst fanns jag på plats när Växjö välkomnades till Elitserien med en 1-4-förlust hemma i Vida Arena. Desto fler matcher har jag följt via tv, och det är inte bara en gång jag i efterhand reflekterat över vad mina grannar har tänkt när jag har skrikit ut glädje eller frustration rakt ut. Vid ett par tillfällen har jag rent av förväntat mig ett besök av ”pappa blå” på grund av några mindre rumsrena vredesutbrott och medföljande barnförbjudna uttalanden (eller ska jag säga utskrikanden?). Flertalet matcher har jag tvingats följa via mobil genom stats.swehockey.se. Ni andra som inte har kunnat vara på plats på arenan eller framför en tv vet vad jag menar när jag pratar om den nervositet som infinner sig när man resultatmässigt ser att matchen står och väger men inte vet vad som händer i övrigt. Sinnessjukt långa är de sekunder och minuter som det går mellan uppdateringarna, inte minst i slutet av matcherna. När det dessutom bara dyker upp information vid mål eller utvisning så förstår ni än tydligare hur länge man kan sitta i ovisshetens töcken. Vad gäller allas vårt favoritlag så märks det ganska tydligt att det är en inriktningsförändring som har skett bara det senaste året. Fokus på slutspelet är mycket starkare i år, och sett till det material vi har att tillgå finns det alla möjligheter att säsongen kan avslutas på bästa möjliga sätt. Bredden på laget är en grym tillgång, inte minst våra två förstakedjor, och då menar jag verkligen TVÅ förstakedjor! Enda anledningen som jag kan se till att Bellemare inte ligger där uppe i toppen tillsammans med de andra fem är naturligtvis skadebekymren och alla fulsmällar som han åkt på genom kvarts- och semifinal.
Sen kan man naturligtvis inte blunda för sådana kulturbärare som Jimmie Ericsson, Fredrik Lindgren, Andreas Hadelöv och Anders Söderberg. Samtliga har varit med i laget under många år, både i Allsvenskan och Elitserien. Ericsson är en personlig favorit för mig, och det är nu det syns som tydligast vad han betyder för laget. Ingen kan göra genombrott som Jimmie kan, och ingen kan väl säga annat än att han steppar upp när det vankas vår och slutspel! Som exempel kan sägas att Jimmie hittills gjort ungefär hälften så mycket poäng som i grundserien, på ca en tredjedel av antalet matcher. Därtill har han gjort 3 av 8 matchvinnande mål i AIK, vilket är fler än han gjorde i grundserien totalt. Kapten Ericsson och AIK är verkligen ett begrepp som har tyngd bakom sig! Laget före jaget i alla lägen, och Jimmie leder sina styrkor med ackuratess! Det är nu det ska bevisas en gång för alla!
SLUT UPP PÅ VÄSTRA STÅ – FÖR SVERIGES BÄSTA AIK!
SJUNG FÖR FULL HALS, ELLER LÄMNA PLATS ÅT DE SOM GÖR DET!
NU JÄVLAR GÅR VI FÖR GULDET!
AIK gör North Power stolta! Nu är det dags att återgälda det som aldrig förr!
Markmanredaktionen@northpower.nu