I torsdagens omgång 12 drabbade AIK samman med nya antagonisterna Brynäs i Läkerol arena. Matcherna mellan lagen brukar av tradition vara roliga att se på med offensiv hockey och mycket målchanser. Båda lagen är spelskickliga och vill spela med fart och högt tempo. I dessa jämna matcher brukar specialteams vara den faktor som avgör huruvida man vinner eller förlorar och så skulle fallet vara även ikväll.
Första perioden ser ut precis som väntat. Det går fort med snabba pass och många målchanser och ett förstklassigt målvaktsspel, både Holmqvist och Svensson ser bergsäkra ut i agerandet och spikar igen sina mål. Varken snabba sidledspass, direktskott eller närskott från slottet räcker till för att spräcka nollan och 0-0 står det när hesa Fredrik förkunnar att perioden är slut. AIK ser riktigt bra ut och spelar med stort självförtroende. Man vinner majoriteten av närkamperna och de snabba passen öppnar för flera bra chanser. Brynäs å sin sida är inte direkt dåliga de heller och visar att de också har kapacitet att göra mål. Det är en jämn period och oavgjort känns rättvist.Andra perioden är en och en halv minut gammal när Oscar Lindberg vänder spelet, drar bort Molin och sätter den högt bakom Honken, ett av få svaga ingripanden. Målet tänder tyvärr Brynäs som får komma i långa anfall och när man får sitt andra PP efter elva minuter tar det tre sekunder innan Elias Lindholm kan panga in 1-1 högt bakom Svensson. Brynästrycket mattas eftersom av och tempot går ner mot slutet av perioden. Spelmässigt så är det inget snack om att Brynäs är bättre men AIK är ändå svåra att göra mål på och man har 1-1 i paus. Brynäspressen är ett skolexempel på hur effektivt ett snabbt passningsspel är. När laget flyttar runt pucken och använder hela isytan i offensiv zon blir AIK:arna passiva eftersom man inte törs gå på puckhållaren då risken är uppenbar att man blir överspelat. Alternativet är att formera sig i en box, försvara området framför mål och ge upp isen längs sargen. Det är ett vapen som är extremt svårt att försvara sig mot och Brynäs behärskar det till fullo. Nu är ju inte AIK helt bortkomna i genren heller och har visat det långa stunder både tidigare matcher och i första perioden. Noterbart är att skotten i perioden är 9-10, vilket visar på att AIK-defensiven ändå är grymt effektiv.
Slutakten inleds precis som den andra perioden, tre minuter in får Arvidsson puck i mittzon, trampar förbi sin back och grundlurar Honken, 1-2 på tavlan. Tredje perioden blir annars mer öppen än de föregående, spelet vänder gång efter annan när lagen turas om att anfalla. Brynäs kan Kvittera genom ett viljemål av Järnkrok, 7.33 in i perioden. Under slutspurten av matchen har AIK ett flertal lägen att avgöra, bland annat när Melker Karlsson styr en puck i stolpen. Brynäs får dock ett PP men dryga minuten kvar sen Lundberg åkt ut, en i mina ögon horribel utvisning som istället borde ha drabbat Brynäs. Gundersson hindrar Lundberg som jagar en dumppuck. En solklar interference men istället åker Lundberg för roughing. Enterfeldh kan sen avgöra med halvminuten kvar och AIK går lottlösa av isen.
Matchen som sådan är riktigt bra och underhållande som det brukar vara och det var en match där de små marginalerna avgjorde, tyvärr till Brynäs fördel. AIK kunde lika gärna ha vunnit men efter att ha studsarna med sig flera matcher så var det väl dags att ha lite oflyt. AIK drog också på sig för många utvisningar, bla två för 6 man på banan och två Brynäsmål faller i fem mot fyraspelet. AIK:s powerplayspel var bra men man nätade inte och när man har 2-6 i antal powerplay så ger man Brynäs en onödig fördel som blir avgörande.Markus Svensson utgick i andra perioden efter vad som såg ut som en smäll på Kid Creole & the coconuts men det borde inte vara nån fara för spel sen i veckan. Svensson är annars extremt stabil och trygg i målet och får väl anses vara den vassare av AIK:s målvakter just nu även om Jocke gjorde en prickfri insats i slutakten. I Övrigt var laget som helhet riktigt bra, några missar och sånt men i stort en bra match. Lindberg bäst, Arvidsson gladast. Holloway spelar inte på den nivån han brukar men är ändå ett konstant hot i offensiv zon. NP Syd hördes stora delar av matchen och gav Brynästrumman en bra match på läktaren.//Zimme.redaktionen@northpower.nu
Tredje perioden inleds med 47 sekunder boxplay men Jonte Hedström trippar till sig en utvisning efter 23 sekunder. AIK får så sitt första försök i powerplay men det är inte det bästa laget presterat, om man ska vara snäll. Perioden rullar sen på utan större skandaler, AIK får några chanser och Timrå likaså men det är lite som är värt att skriva hem om. Det tar till minut 17 innan AIK börjar få upp farten och både första och andralinorna kan skapa mera press i slutminuterna. AIK är närmare ett avgörande men matchen går till förlängning. 8-7 (24.20) i skott.Domarna har uppenbarligen bestämt att inga utvisningar ska delas ut i slutperioden, även uppenbara hakningar och fasthållningar släpps och det är inget som gynnar AIK utan det gör Timrås jobb lättare. Förlängningen är mållös och kanske tur det, straffarna blir den enda underhållning publiken får se ikväll.Möller sätter sin straff i krysset, Jocke Lindström missar sin och Lindberg gör likaså. Timrå sätter två av sina och avgår med bonuspoängen. Timrå får spela sitt spel och gör det bra medan AIK inte tar kampen utan duttar runt. Ett byte där man spelar bra räcker för att bärga en poäng men sammantaget är det svårt att höja laget till skyarna./Zimme
Halvvägs in i perioden får så AIK 5 mot 3 i knappa minuten och det utnyttjar man skoningslöst när Holloway laddar från blå, Rahm släpper retur och Jimmie står pakerad framför mål och lyfter in 4-2. AIK äger spelet och Brynäs får bemanna utvisningsbåset igen bara minuterna senare. 30 sekunder i powerplay behöver man innan det smäller igen, Holloway lossar en mörsare som tar i stolpen och landar framför Melkers klubba och han har bara att lyfta in pucken. Perioden vinns stort av AIK, både mål- och spelmässigt men Brynäs får med sig en utvisning in i tredje perioden, Oscar Lindberg åker ut med 4 sekunder kvar av mittperioden.I tredje periodens inledning får Brynäs in pucken i powerplay men målet döms bort pga spelare i målgården. I en ganska hafsig slutperiod får Brynäs istället in reduceringen med 8 minuter kvar, Harju skjuter direkt efter tekning och Svensson hinner inte med. Perioden präglas annars av ett desperat Brynäs och ett AIK som mest bevakar ledningen, Brynäs har spelet men kommer sällan till några farliga lägen. Man tar målvakten med 90 sekunder kvar men AIK håller tätt och bärgar de tre poängen. 5 mål för andra matchen i rad och måltorkan är sen länge glömd.AIK känns tyngre och aggressivare än Brynäs och en sådan här match är det tydligt att matcherna vinns framför målen, samtliga AIK mål gjordes på returer. Brynäs å sin sida hade svårt att nå in på kassen och AIK:s backar höll rent framför sin målvakt. Att laget har Holloway och Lindström gör ju sitt till också, 4 nya assist för Bud och 11poäng totalt efter 6 matcher, vem behöver lockoutspelare?
Petter Emanuelsson gjorde sin bästa match hittills och visade att han har dribblingstalanger som håller i Elitserien. Det är roligt se honom gå in i sargduell med två motståndare och ändå komma ut med pucken under kontroll. Andra små detaljer som är underbara att se är ex när Martin Lundberg fullföljer mot Brynäsback på en dumppuck, backen tvingas rensa ut i båset och AIK får en tekning i anfallszon. Det är sådana små detaljer som kan vara skillnad mellan vinst och förlust. Alla måste göra jobbet klart i alla byten även om man inte skapar en målchans.I målet gör Markus Svensson en godkänd match även om han såg något nervös ut inledningsvis. –Det var en bra match, jag hade väl kanske kunnat ta något av målet men det kändes ändå som jag vill att det ska kännas under match. Vi tar tre poäng och det är det som räknas. Säger Svensson själv om matchen.-Ni gör ju samtliga mål på returer så man kan väl säga att ni vann matchen framför målen?-Ja det är ju så hockeyn ser ut idag, målvakterna tar oftast första skottet så man måste vara framme på returerna, idag var vi skoningslösa framför deras mål och det är det som avgör./Zimme
Det var också många gånger där man kände att nu ringer det snart, då HV71 dominerade spelet under stora delar av matchen, och det utan att förta sig. Mängder med gånger ser man att spelet i egen zon var alldeles för duttigt och löst. Man kan faktiskt slå en icingpuck någon gång då och då, det är betydligt bättre än att dutta på pucken så motståndarna återtar den och skapar en målchans. Med en någorlunda normal utdelning från HV:s sida hade det mycket väl kunnat rinna iväg till betydligt större siffror än 1-0 till hemmalaget. En betydande del av anledningen att siffrorna hölls så pass lågt som de gjorde är nye målvakten Markus Svensson. Redan tidigt i första perioden sattes han på prov i sin ”riktiga” premiär i Skellefteå AIK-dressen. Svensson är dock följsam i lägena och känns stabil genom i stort sett hela matchen. Svensson är utan större konkurrens matchens lirare i AIK i min bok. Tyvärr hann undertecknad inte hem och få tag på Markus innan denne satt på flyget, så intervjun fick stryka på foten denna gången. Piggast i AIK utöver Svensson anser jag att kedjan Arvidsson-Lindberg-Karlsson var, även om de har en bra bit kvar till toppformen de med. Arvidsson är pigg och vill oerhört mycket, men är lite väl puckkär och på egen hand blir han lite av en ”one-trick-pony”, dvs. alldeles för förutsägbar. Lindberg och Karlsson jobbar bra, men får inte ut så mycket av sitt spel heller. 
Holloway och Möller fick dra tunga lass offensivt, och det visade sig vara lite övermäktigt för dem i kväll. När motståndarna kan matcha sina bästa shut-down-kedjor mot dem så fanns det inte så mycket plats att skapa något offensivt. Wallmark är inte heller den center som ska spela mellan dem. Inget ont mot Wallmark så, men den nivån som krävs för att fixa det når han inte upp till i dagsläget, och konstigt vore väl det då han elitseriedebuterade ikväll. Vi kan väl alla vara överens om att Skellefteå AIK trots allt har en bra juniorverksamhet, men det krävs en längre inkörningsperiod för att de ska hålla i Elitserien. Man ska också vara medveten om att det fattas fyra forwards som sannolikt skulle kunna spela i vilken förstakedja som helst i Elitserien, och därtill Forssell och Petterström samt ett och ett halvt backpar som i allra sämsta fall ändå går in långt före Lindholm och Styrman lika fullt. /Markmanredaktionen@northpower.nu