Den här finalserien har inte på något sätt börjat som någon av oss hade hoppats och efter 2 matcher har AIK sämsta möjliga utgångsläge. 0-2 i matcher i en serie där bäst av 7 gäller. Man kan i den här situationen självklart göra det lättaste och mest traditionsenliga för oss Skellefteå bor, något jag berört i en tidigare ”krönika”, nämligen ta ut en massa negativt och ett missat SM-guld i förskott. Då slipper man liksom bli allt för besviken OM det nu verkligen skulle bli så. Då kan man ju redan nu börja vara lite smått förbannad, irriterad och sur över att det inte blev något guld i år heller. Man kan rätt och slätt ge upp.Ge upp....!?
För mig personligen är det dock inte ett alternativ, inte nu, inte längre.Jag har stått på läktaren och följt laget i mitt hjärta i drygt 30 år och jag har genomgått betydligt tuffare prövningar än ett 0-2-underläge i en SM-final mot Brynäs. Jag har tillsammans med många av er slitit mitt hår och fällt en och annan tår i motgångarnas mörker, men vi har alltid rest oss upp igen, starkare och mer målmedvetna än någonsin.Vi hade under många långa och smärtsamma år ett mål i stan, Elitserien. På vägen dit åkte vi på minor, vi vek ned oss och vi var sämst när det gällde. Men vi gav ta mig fan aldrig upp och under resans gång skapades många klassiska och legendariska minnen och vi som publik var fantastisk. 
Idag spelar vi i Elitserien och vägen upp mot toppen har varit rak och stark. Under den relativt korta tid vi varit i ES har vi hunnit växa till ett topplag i ES, ja till och med det bästa laget i ligan om man tittar på de 2 senaste säsongerna. Det skall vi vara stolta över.Men kanske är det så att ni som läser det här egentligen innerst inne inte riktigt vågar tro på ett SM-guld, att ni egentligen aldrig riktigt, riktigt till 100% varit riktigt äkta troende. Precis som när vi tog klivet upp i ES så växte ju både lagets och publikens kraft och tro med åren och sista året då vi gick upp kunde man ju verkligen känna att hela stan hade bestämt sig att NU, nu jävlar går vi upp. Och det märktes på läktarna också, stämningen och trycket var i världsklass.
Den känslan har jag till viss del idag också, absolut, på vissa håll och kanter. Men känslan i SkeKraft Arena andas ändå ett visst mått av tvivel. Jag förstår inte varför det måste vara så. Möjligheten är här och nu och jag vill inte vänta, jag vill ha ett nytt SM-guld det här året, 2012 och jag är troende, faktiskt stadigt besluten och troende att det här skall gå vägen.Vi fans och supportrar som följer laget i i ur och skur har en enormt central och viktig funktion. Vi kan påverka spelet på isen och vi kan tillföra energi, men i vilken form är helt upp till oss. Vi kan påverka laget med positiv eller negativ energi. Negativ energi har en tendens att sprida stress och dåliga beslut ut på isen, medan bra energi leder till extra kraft och ork.Jag har sedan gårdagens förlust träffat mycket folk som samtliga varit väldigt skeptiska till att det här skall gå vägen. Man har i sann Skellefteå anda sett det här slaget som förlorat, ”0-2 vänder dom aldrig”. Man har gett upp..Själv är jag fullständigt övertygad om att den här matchserien fortfarande är vidöppen. För mig är det ingen omöjlighet ens att AIK plockar 4 raka i den här serien, så bra är vi när vi är som bäst, men 1:a steget mot guldet är hur man än vänder och vrider på det morgondagens drabbning.Jag skall inte peka finger, men samtidigt vinner man inget på att ljuga för sig själv. Publikstödet kan bli mycket, mycket bättre i Skellefteå Kraft Arena och då vill jag å det absolut kraftigaste rikta den passningen till sittplatspubliken. Ni som sitter på sittplats är visserligen åskådare, men ni är också en enormt viktig del i att vara den så viktiga ”6:e utespelaren”. North Power och ståplats kan inte dra hela skutan själv, och även om det är mäktigt att se den passion och kraft det finns i supporterklubben behöver dom hjälp nu.Jag kräver inte mycket av er, jag kräver bara att ni visar er passion också. Att ni vågar släppa loss, vågar visa känslor och vågar föra lite liv. Våga vara lite...galna! Ni kommer att gilla det, jag lovar, och det kommer att hjälpa laget.
Att spela en SM-final och att som stad och publik få vara med om detta är oerhört stort, framförallt i en stad som Skellefteå. Det måste vi alltid komma ihåg. Det är inte skrivet i sten att vi kommer att slåss i toppen av ES varje år. Därför har vi inte råd att kasta bort dom här stunderna genom att ligga hemma i soffan eller att i arenan sitta på händerna medan ögonblicket passera oss förbi, samtidigt som hela Gävle på sina bara armar lyfter upp sitt lag på sina axlar och visar dem vägen mot guldet.Det här är inte bara en kamp mellan två hockeylag, det här är en stadskamp också. Skellefteå vs Gävle och i den matchen står det 0-2 till Gävleborna också.På lördag kommer jag att gå upp till Arenan och göra det JAG kan för att styra laget rätt. Jag kommer att göra en urladdning och släppa ut all den längtan som byggts upp i över 30 års väntan och jag kommer aldrig, ALDRIG att ge upp. Jag kommer inte att vika en tum i mitt stöd till laget och får jag nog många med mig är jag helt övertygad om att vi går segrande ur den striden.Så..Ska vi ge upp, eller kan jag räkna med dig?ALLA ÄLSKAR SKELLEFTEÅ AIK! /King Kongredaktionen@northpower.nu
Do or die - årets hittills viktigaste!
Vi vet alla vad som gäller nu. Brynäs har 2-0 i matcher och morgondagens kamp blir episk av många skäl:
- Det är årets hittills viktigaste match.
- Taket i Skellefteå Kraft Arena kommer att lyfta av publiktrycket.
- Och för att citera Tommy Svensson, VM 1994. "Ta det lugnt grabbar. Vi vinner detta."
Den här finalserien är LÅNGT ifrån över. Den kan vara det på söndag men det tror och hoppas vi inte. Medgångssupportrar och motgångshaters göre sig icke besvär - nu jävlar ser vi till att rama in matchen på ett sätt vi aldrig varit i närheten av förr.Det var på gång i tisdags men kvävdes lite av motgångarna på isen. Den här gången blir det ljudorkan från intro till morgontimmarna. Antagligen chockerande för halstablettgänget som är vana vid pappersklappor och ljudet av popcorn.Vi tar dem med storm i början, därefter kör vi över dem och sen ökar vi. Mot Templet!/Trolletredaktionen@northpower.nu
Brynäs vinnare på övertid - AIK närmar sig
Trots en sen kvittering med utplockad målvakt förlorade AIK även den andra finalen mot Brynäs, som avgjorde tidigt i förlängningen. AIK inledde svajigt för att sedan växa sig in i matchen och spela åtminstone jämnt med Brynäs, kanske rentav bättre. Många av de stora namnen (Jocke L, Holloway, Möller och Jimmie) måste dock upp åtskilliga klasser om AIK ska lyckas vända det här – och AIK måste också börja starta fullskaligt krig och sätta Niklas Svedberg i Brynäskassen under en riktig prövning. Även om spelet stundtals var bra i kväll, och det redan i tisdags skapades mycket chanser, är känslan att det är lite för akademiskt, för att prata boorkska. AIK måste in mer i skiten och upp i intensitet för att vända det här. Men visst är det möjligt - om Brynäs var ett klart bättre lag i Skellefteå så var det hugget som stucket i kväll.Bonus i kväll till ungdomskedjan frontad av Oscar Lindberg, vilka spelade med högst energinivå i AIK. Bra var även tillresta supportrar från NP Syd och, faktiskt, domarinsatsen. Även om jag, vilket framgår nedan, tycker att Brynäs systematiskt ägnar sig åt interference kändes det som att Persson/Nord hittade en bra nivå och de föll inte för hemmapublikens buande när Brynässpelare gång på gång föll lätt. Det har varit en hel del prat om filmningar och Brynäs det här slutspelet - och detsamma gäller AIK. Och visst har AIK några fula fiskar som inte skyr några medel att få fördelar av domarna, men lika utbrett och frekvent som hos Brynäs är det inte.Så, matchen då. Nedan följer en summering enligt konventionell metod, period för period, för att sedan knytas ihop med några trötta frågor som spelare och ledare artigt svarar på. Håll till godo!Första perioden:AIK fick inleda matchen med ett tidigt powerplay där Bellemare var närmast med en hyfsad chans, men skottet gick över. I övrigt var det dock svårt att få till något bra spel mot en väldigt aktiv Brynäs-box.AIK fick ett hyfsat grepp under de första minuterna utan att det var något speciellt tryck för det, men som sagt, ett hyfsat grepp. Paradoxalt nog såg det också nervöst ut, puckar tappades i strategiskt känsliga lägen, framförallt i mittzon, åkriktningar matchade inte varandra och pucken studsade fel. Inledningsvis tog dock Brynäs inte till vara på det. Allt eftersom åt de sig dock in i perioden, först kändes deras tendenser till spelvändningar, sedan började det resultera i faktiska sådana, och faktisk snurr i AIK-zon. Efter 13.53 föll så 1-0 till hemmalaget efter skitnödigt spel i försvarszon som resulterade i att Johan Larsson kunde ta en lov bakom AIK-kassen och hitta in till en omarkerad Jörgen Sundquist som fyllde på från sin backplats. Målet fick inte någon större fart på AIK, om nu någon trodde det, utan Hannu Pikkarainen svarade kort därefter för årtusendets småduttigaste spel kring egen målbur, vilket faktiskt resulterade i en skaplig kontringschans för Joakim Lindström. Tyvärr, få inte för er något nu… Under periodens sista minut fick dock Bellemarekedjan visst tryck mot Brynäs och visade att det fanns hopp om bättring.Andra periodenJocke Eriksson fick tidigt bekänna färg efter att Silfverberg spelat fram Järnkrok som skottade i slottet. Viktigt förstås för Jocke att komma in ordentligt i matchen efter den bleka insatsen i första matchen. Både för hans egen del och för tryggheten i försvaret i stort.Känslan inledningsvis i andra perioden är också att AIK spelar klokare och med bättre avvägningar, helt enkelt mindre nervöst än i inledningen. Oscar Lindberg var också nära att kvittera när han bröt in från bakom kassen efter bra snurr av fjärdekedjan. Det hela resulterar emellertid i en livsfarlig spelvändning för Brynäs, vilken förvisso rinner ut i sanden men äggen är vass ibland, som Lundell menade i sin gamla påskklassiker.Melker åkte på en onödig interference efter 8.12, lite klumpigare än Brynässpelarna som förtjänstfullt blockerar AIK:arnas åkvägar mer eller mindre regelbundet. Även under Brynäs powerplay släpps två till synes tydliga interference där Brynäs placerat ut hudsäckar i vägen för icke puckförande spelare. Trots mycket spel i AIK:s zon skapar dock Brynäs PP inte mycket mer än att sargstrykande. I kraftspelets sista sekunder hittar dock Silfverberg över till Järnkrok med en briljant passning, men Jocke är fortsatt med.Matchbilden var mer ”normal” än i första perioden, AIK:s tryggare spel höll i sig och i spel fem-mot-fem kändes det som att AIK hade ett visst övertag, om än litet. Petter Granberg drog dock på sig en lika onödig utvisning som Melker för holding, och Brynäs PP vaknar till liv med riktigt skarpt kortpassningsspel i några sekunder innan de åker på en interferenceutvisning. Just den var kanske hårt dömd, men ändå på tiden.När tre fjärdedelar av perioden gått kvitterar AIK på en spelvändning efter att Mats Lavander spelat Allan i sarghörnet. Oscar Lindberg fortsätter vara het och hittar in till en släpande Niclas Burström som sätter ett direktskott bakom Svedberg.I periodens sista minut har Holloway ett jätteläge efter en sedvanlig move, där han drar med sig pucken inåt i banan när backen vänta skott, men han kommer något för nära Svedberg för att skottet ska bli farligt på riktigt.AIK vinner i alla fall perioden ganska rättvist. Mindre trams och kluddande.Tredje perioden:Brynäs inledde tredje perioden med att sätta AIK under rejäl press de första två minuterna. Precis när anstormningen verkade ha lagt sig kom också 2-1, i ett anfall som först inte såg mycket ut för världen fick Daniel Widing på ett direktskott som letade sig bakom Jockes plockhörn. Det var ett riktigt monsterskott av Widing, samtidigt som det tyvärr kändes som att Jocke skulle ha haft den. Jocke revancherade sig dock med en benparad två minuter senare när just Widing var helt fri - han försökte en sådan lång dragning som Brynäs fick två mål på i första matchen, men den här gången hade Jocke gjort läxan.Matchen gick därefter in i en klibbig syltfas där inte mycket hände, varken framåt eller bakåt, vilket förstås var ett gott betyg till Brynäs som enkelt väntade ut ett AIK vars kreativa spel mest bestod av bakåtpassningar i egen zon. Intensiteten och passionen saknades. Först kring 16 minuters spel började AIK äta sig in i Brynäs anfallszon igen, även om det där fullskaliga kärnvapenkriget inte riktigt kom. Och den lilla press AIK uppbådat försvann bara någon minut senare.I en sista chansning med tekning i anfallszon 18.34 tog AIK timeout och plockade ut Jocke. Sjutton sekunder senare hade Bellemare kvitterat matchen genom att slå in en retur. Det lönar sig tydligen att ge sig in i skiten.I slutminuten av ordinarie speltid åker Simon Bertilsson på en riktigt otäck smäll när han faller och slår ryggen i AIK:s öppna båsdörr. Han får ledas av isen. Förstås är det en olyckshändelse men Gävlepubliken, ljuddopade med klapprekvisita, går bananer. Antagligen på Andreas Hadelöv. Om han hade kunnat förutse vad som hände kan han spela nästa Bondskurk.ÖvertidEfter att AIK tagit kommandot i förlängningens första minut, tar Brynäs tillbaka det i den andra. Ett nedsläpp i AIK:s zon leder till skott, retur och mål av Martin Johansson, en av Brynäs grovjobbare som varit bra hela matchen. Plötslig död.Intervjuer efter matchenFredrik LindgrenVad är dina intryck såhär efter matchen?- Givetvis är det jävligt surt. Jag tycker vi gör en mycket, mycket bättre match i dag än vi gjorde hemma sist, krigar på och får en kvittering i slutminuterna, då var det väldigt uppåt, sen att det avgörs så fort i sudden är tillfälligheter… jävligt surt.Det kändes som att ni började lite trevande för att växa in allteftersom?- Absolut, det är sant, jag tycker, som jag sa, att vi gör en mycket bättre match i dag, så det är det vi får ta med oss till på lördag.Tycker du ni kommer in på Svedberg på samma sätt som ni kom in på Fasth i semin?- Nä, jag vet inte, det är svårt att säga, vi försöker vara där och försöker skjuta mycket skott, vi vet att det kommer returer, så att det är någonting vi jobbar på varje dag, sedan kanske vi inte tagit oss in riktigt lika bra som mot Fasth, men det är där framme det händer, så det gäller att vara där.Som back, hur har ni pratat om Brynäs forechecking?- Det är väl inget nytt, de flesta lagen spelar väl i princip så här, vi vet att de kommer och vi tränar så här varje dag, så det ska inte vara några större bekymmer, vi är väl förberedda.Petter EmanuelssonHur summerar du matchen?- En ganska tät match, inte jättemycket chanser åt något håll, men jag tycker vi är lite vassare, men det är sudden och allt kan hända, de får en retur där. Det är bara att ta nya tag så tar vi matchen på lördag, det är bara att gå vidare och glömma det här. Jag tycker fortfarande vi har en bra chans .Nu var ju inte du med i fjol, men ni vände ju ändå 0-2 mot Luleå i semin, man kanske kan bära med sig någonting därifrån?- Exakt, det är mycket kvar att spela och bara fortsätta, jag tycker vi känns starka ändå.För din egen del då, du har ju inte riktigt varit med i de här sammanhangen tidigare?- Nä, det var första slutspelsmatchen som jag fick istid, det är självklart jättekul, bra stämning och jättekul att spela. Det är sådana här matcher man vill spela och jag trivs ju, så det är bara att gå in och köra.Om man ska ta något positivt så tycker jag att du och din kedja höll igång rätt bra.- Ja, vi försöker åka mycket skridskor och hjälpa varandra. Helt ok, men vi borde gjort ett till mål där, när Oscar bröt in fick jag returen, men det är små marginaler, vi kan ändå bättre.Anders Forsberg- Vi gör en bra match. Betydligt bättre än senaste hemmamatchen, tycker jag, det känns som att vi har ganska bra kontroll på det. Vi sätter oss i ett bra läge för att vinna matchen, men tyvärr gör vi inte det och då blir man ju grinig och sur, men vi skapar bra lägen och det är de här tråkiga små marginalerna som vi brukar vara glada åt när vi får med oss dem och nu slog de åt andra hållet. Men det kändes ändå som ett bra steg, så vi ska snäppa upp det ytterligare ett steg så ska vi vinna nästa hemmamatch.Jag upplevde det som att ni kom ut lite stela i första perioden och växte in i det eftersom?- Lite grann var det planerat, det kanske blev lite stelare än det var tänkt, men det var lite planerat att starta på bortaplan med den typen av spel och sedan växla upp, och det tycker jag att vi gjorde. Vi är på väg.Hur tycker du att dina så kallade bärande spelare skötte sig i dag?- De har skött sig bra, de kanske inte gjorde sin bästa match, men de är ändå där och jag vet att det finns en växel till och den kommer i nästa match.Det kändes från läktarhåll som att man saknade det här med att komma in på Svedberg och vara i ansiktet på honom, som man kanske var på Fasth då?- Vi är på väg dig sakta men säkert, så vi kommer att komma dit, samtidigt så är Brynäs ett riktigt bra lag, jag tycker de är snäppet bättre än AIK (sic), så det är svårare att komma in, men vi är på väg och ska börja äta oss in.Nåja. Nu vet vi vad som gäller.FULLA JÄVLA SPJÄLL I SKELLHELL PÅ LÖRDAGKVÄLL!PS. Eftermiddagen också. DS./ Hank
Två guldhjältars syn på finallagen 1978 respektive 2012
Det kanske inte går att hitta liknelser mellan det lag som 1978 tog klubbens hittills första SM-guld och dagens finallag, men lite jämförelser ska vi i alla fall göra. Jag har nämligen mitt under brinnande finalspel, mellan Skellefteå AIK och Brynäs IF, lyckats få en pratstund med två av Skellefteås för alltid i hockeysammanhang "odödliga" hjältar. Hardy Nilsson och Martin Johansson, center respektiva back i förstafemman, som i Skandinavium i den tredje och avgörande matchen, besegrade AIK från Solna i 1978 års final. Vi börjar med Hardy.Hur var det med förberedelser och planering inför matcherna och hur färdades ni? - Ja vad ska jag säga, planering…jag minns faktiskt inte, det är ju så länge sedan. Vi flög, men det var minsann lågbudget. Ta till exempel efter vinsten i Göteborg, vi flög dagen efter till Stockholm, vidare till Sundsvall, Örnsköldsvik, Umeå och slutligen Skellefteå. Rena mjölkturen. Det tog ju hela dagen, så vi var ju helt slut innan vi var hemma.Lite skillnad mot idag alltså? - Jaa, idag chartrar man ju. Men det behövs ju, då dom ska spela varannan dag.På tal om varannan dag, vad anser du om dagens upplägg med sju matcher och så tätt mellan matcherna? - Det är nog okej. Det är svårt vinna fyra matcher även om det är ett topplag och nu är dom ju så jämna dessutom. Sen är väl serierna lite mjölkande av publik också förstås. För spelarna är det nog inga problem, de är så vältränade.Det får mig att minnas att jag läste någon gång att ni tränade mer än andra lag på den tiden. - Nja, jag vet inte om det finns någon statistik på det, men vårat spel byggde ju på stark forechecking, det man idag kallar ”hög press”. Skillnaden är ju att då fullföljde man medan man idag använder farten till att välja lägen att kanske vända hem och backchecka. Men likheterna med dagens lag var ju att spela offensivt och sätta press på motståndarna och erövra pucken högt i banan. Visst var vi ganska vältränade, det var mycket skridskoåkning på träningar och sommarträningen skötte, om jag inte minns fel, Kennet Granlund, duktig åkare och skidtränare.Laget då bestod väl till större del av lokala förmågor än dagens. Jag vet några som kom utifrån, norrbottningarna Rolle Stoltz, Jan-Erik Sandberg. Pekka Rampa och Hannu Palmu från Finland och Jan Lindholm var väl från Umeå. Umgicks ni spelare mycket? - Det var som två generationer i laget det året. Det var sena fyrtiotalister och tidiga femtiotalister. Det blev vi äldre, 25-28 ungefär, varav en del hade familj och barn som man träffade några av ibland och de yngre umgicks säkert på sitt håll.Om vi ser på dagens AIK, bortsett från förlusten igår, hade ni bättre vinnarskallar och hur var stämningen inför den avgörande finalmatcherna.- Det påminde faktiskt lite om matchen igår. Solna vann ju ganska komfortabelt nere i Stockholm, trots att vi hade ett bra tryck hela tiden. Bland annat fem mot tre och fem mot fyra och massor av skott. Men vi gjorde inte målen. Det spelar ingen roll om du spelar en hel match hur länge som helst om du inte gör mål. Men vi kände oss ändå lugna inför returmatchen, då vi visste att vi var starka hemma. Jag minns journalisternas budskap på Hovet efter matchen, ”boka flyg till Göteborg, för det blir en tredje match”.Jag ska inte be dig tippa utgången, men vad tror du om dagens lag i årets finalserie? - Det här är ju inte alls avgjort. Det blev ju förlust även i första semifinalen som vi minns, så det här ska vi kunna vända. Nu tog Brynäs av oss den första fördelen av hemmaplan och då gäller det att försöka tvinga dom att lämna ifrån sig den i nästa match. Det där är något som lätt kan pendla mellan lagen i en serie på sju matcher. Även om Brynäs skulle få 2-0 i matcher så ska dom upp till Skellefteå och blir det då 2-1 och match i Gävle kommer lätt tanken, nu måste vi vinna , annars är det 2-2 och vi som ledde med 2-0. Så det är många mentala grejer som påverkar hur serierna förlöper.Det var ju synd att ni inte fick chansen att avgöra på hemmaplan efter förlust i första matchen, men det var väl nästan som en hemmamatch. - Ja oja. Det var ju Stockholm mot resten av Sverige. En otrolig stämning i ett fullsatt Skandinavium.Okej, då har jag en knepig fråga. Om du spelade i dagens lag, vem vore du då? - Jaha du, jag skulle nog vara en del av några av spelarna. Grovjobbare som Bellemare. Kanske lite sheriff som Goren. Sen har jag sett att en del jämför mig med Jimmie, men han är ju mycket bättre än vad jag var på åka skridskor och skickligare. Men sen är han ju mycket latare också. Ha haDet har skrivits och sagts mycket om din roll i det Skellefteå som toppade med guldet 1978. Var du den pådrivare som påståtts? Jag minns ju hur du sprang i båset och boxade till dina lagkamrater.- Jamen, jag var pådrivare. Och det var inte bara vänliga knuffar. Det var lika ofta hot. Det var den jargongen ofta. Det kunde vara ”Men ta i för helvete” istället för ”Kom igen nu”. (med ett skratt igen)Ja, då återstår bara att få tacka för pratstunden och att du gav North Power en liten bit av ditt liv. Tusen tack Hardy. - Ja, tack å hej.En av dem som Hardy Nilsson hade att driva på var backen Martin Johansson. Martin spelade i samma femma som Hardy och hade Pekka Rampa som backpartner.Hej Martin och välkommen till en liten pratstund om Skellefteås hockeylag, -78 års och årets. Jätteskoj att du tog dig tid för North Power. Du har väl kunnat följa klubbens strävan alla år sedan din karriär slutade? - Javisst har jag det. Det har blivit en hel del matcher genom åren.Du spelade ju i par med Pekka Rampa i förstafemman med Hardy som center. Kan du ge oss en beskrivning av hur dagens försvarsspel skiljer sig mot erat. - Dom har ju ett spel i egen zon som stundtals är alldeles för duttigt, tycker jag, och dom kryper ofta ihop för nära målvakten. Det ser ibland lite fegt ut när man tittar på det. När vi spelade så hade vi ju alltid kvar en back framför målet. Vi körde ju mer zon-försvar än som idag kör man mer man-man. Jag tycker nog vi var lite mer agressiva i spelet i egen zon, än dom är idag. Sen tycker jag också att vi försvarade blå-linjen mycket bättre än vad dagens lag gör. Är man fyra man hem ska man stå upp på blå.Det var ord och inga visor det. Vilken är din favorit bland dagens backar? Om du har någon. - Ja men det är ju han Rasmus Edström. Han gillar jag. Han har bra blick för spelet. En väldigt kreativ spelare. Sen tycker jag man underskattar Hannu Pikkarainen. Jag vet ju inte om han är kry och fräsch, men då han är frisk så är han en auktoritet på isen. Kanske lite ojämn bara. Så tycker jag Alm har klivit upp en hel del i slutspelet. Om man jämför dagens killar så var ju vi betydligt äldre i backlinjen. Vi var tyngre och hade mer rutin, så sett till det så gör dom det bra idag.Hur var Hardy som lagkapten? Hur mycket stryk hotade han med när han var missnöjd med hur ni spelade? - Ha ha, nåja riktigt så var det nog inte. Hardy var en extrem ledartyp. Om han till exempel såg att någon spelare hamnade i så kallat flyktläge, drog sig undan istället för att ta tag, då kom Hardy in och fick spelaren att vända tankarna i skallen på kamp. Det tycker jag var det viktigaste och det var han bra på. Där var det hundra procent. Ingen spelare fick vara utanför den ramen. Han hade blicken för det där.Han hade väl vinnarskalle som man säger. - Absolut. Och det var inte bara han. Vi var flera som var pådrivande, jag själv var ju assisterande kapten till exempel. Sen var det nog så att vi hade en speciell känsla för klubben. De flesta av oss var ju från orten på den tiden och det hade nog en viss betydelse.Vad är dina intryck hittills och vad tror du laget har för chans? - Det kan ju vara en rätt så avgörande match i kväll, om Skellefteå ska vara med i resten av den här serien. Det vill till att laget spikar igen bakåt och får med sig målen. Och då handlar det mycket om kyla. Dom är ju bra på att skapa chanser, men det blir lite stressigt verkar det som. Lite smartare sidlesspassningar skulle inte skada. Det blev lite för förutsägbart senast med alla skott utifrån. Nu var Brynäs bra senast, men jag tror på en helt annan match ikväll. Jag tror på Skellefteå. Det gäller att koppla greppet direkt och ta kommandot.Vi säger väl så här då, det är ungefär samma chans och läge nu som för er 1978. Ni förlorade första matchen, vann sen hemma och fullföljde i avgörande. - Ha ha, ja så kan vi ju se det. Vi var bättre i avslutningen av finalen. Helt klart det bättre laget. Även fast vi förlorade första var vi nog bättre. Jag var föresten målskytt den matchen som vi förlorade med 5-1.Men då återstår bara att tacka dig för att du tog dig tid och ställde upp. - Men ingen fara. Tack själv.Rampa //redaktionen@northpower.nu
Nu är det dags att knyta näven
Vi vet alla hur semifinalen mot Gnaget började, och lika väl vet vi hur den serien slutade. Nu vet vi även hur finalserien har börjat, så nu är det bara att ge allt för att den ska sluta på samma sätt som semifinalserien - med AIK-vinst!Under grundserien vann vi var sin match på bortaplan innan hemmaplansfördelen kickade in ordentligt. Trots vissa domedagsprofeters negativa budskap finns det fortfarande alla möjligheter i världen att ta hem den här serien! Vi har väl ändå inte kommit så här långt bara för att lägga oss ner och självdö, eller hur? Det är nu det ska visas vilka det verkligen är som vill vinna det här, och någon brist på såna personer finns i Skellefteå AIK anno 2012!
Ikväll skapar vi historia!
Ikväll drar finalserien och kampen om SM-guldet mot Brynäs igång och allting tyder ju på att det här blir en riktigt härlig hockeyfest, med två lag som spelar en positiv, fartfylld och offensiv hockey.
Brynäs har ju ett antal intressanta spelare men framför allt är det såklart Silfverberg och Järnkrok som sticker ut. Två unga supertalanger som lär testa på NHL-spel nästa säsong.Nu är väl jag personligen av den uppfattningen att Järnkrok är lite för ”mjuk” för att lyckas i NHL, men Silverfisken har alla möjligheter att lyckas med sin mycket kraftfullare spelstil.
Brynäs har från och till spelat bländande under säsongen och även om man inte hamnade i den absoluta toppen när ES summerades, så är man helt rättvist i final. Där man möter vårt älskade AIK som också helt rättvist gnetat sig fram till final.Min känsla är faktiskt att både Skellefteå och Brynäs valde att gå till 100% för slutspelet och valde ett upplägg som skulle ge utdelning här, nu, i slutspelet. Medans tex. Luleå gick hårt för att vinna ES, vilket man ju också gjorde och firade som om man vunnit SM-guld, resten vet vi. Både Brynäs och Skellefteå dippade ju något i slutskedet av grundserien, främst sett till själva kvaliten på spelet, där man mer gnetade än spelade.
Men nu står vi alltså här i final igen, precis som i fjol.SM-guldet finns där inom räckhåll och nu gäller det att göra ALLT för att vinna.Det gäller spelare, ledare och supportrar.Nu måste alla prestera på sin absoluta topp för att verkligen ge oss själva chansen att vinna hem den där förbannade pokalen dit där den hör hemma!
Det blir fullsatt ikväll. Det blir ”lapp på luckan” och det måste vi försöka utnyttja och skapa ett sju helvetes drag. Kan man inte som åskådare i Skellefteå Kraft Arena släppa loss och vara en del av den FEST det bara måste bli ikväll, ja då har man nog inte riktigt den där brinnande passionen för att vi skall vinna guldet, som man trodde.Dom här veckorna som är kvar skall avgöra var pokalen hamnar och dessa matcher kan komma att vara inskrivna i historieböckerna för evigt.Dom matchbilder som kommer att spelas upp kommande matchserie kan komma att vevas om och om igen i framtiden med en massa prat om AIKs storhetstid.Låt oss alla hjälpa till och göra dessa matchbilder magiska så att dom minnen som skapas blir av bästa kvalite.
Nu skall vi inte på något sätt ta ut någonting i förskott, Brynäs är ett kanonlag och det skall avgöras i bäst av sju matcher. Men jag gillade känslan av att tro, av att vara positiv och att vara en vinnare. Jag vill vara det igen, i finalserien.Allt talar egentligen för AIK. Vi har en bättre målvakt, ja, Svedberg har varit inne i zonen på slutet, men nu kommer han att prövas extremt hårt. Jag tror mer på Jocke. Vi har bredare spets och vi har bredare bredd. Sen har vi såklart hemmafördel också och det måste vi som sagt se till så att det är en enorm fördel för de våra.
Så knyt näven nu allihop och ta er till Templet med ett brinnande AIK-hjärta innanför bröstkorgen. Tillsammans är vi extremt starka och då kan vi bevisligen utföra underverk. Låt oss tillsammans avsluta den här resan så som vi alla vet att det är tänkt. Kom igen nu, nu skapar vi historia tillsammans! Mot Seger, mot SM-guld!ALLA ÄLSKAR SKELLEFTEÅ AIK! /King Kongredaktionen@northpower.nu
Bilder: Gävle Dagblad, Sydsvenskan.
Finaldags!!!
Nu gäller det att vi alla är med direkt från början och visar vikten av hemmaplansfördelen! Enormt viktigt att vi sätter tonen för hela finalen ikväll påde på plan och på läktaren. Framåt mot guldet! Ge allt du har!!!
Redaktionella minnen
Vilken retro-känsla
Mer eller mindre nervös är jag väl ibland. Inför en match. Oftast sker dock färden mot arenan med en positiv känsla. Aldrig med nervositets-ångest eller liknande. Däremot kan ju återfärden vara kryddad med mer blandade känslor.Den här minnesvärda dagen var inget undantag, förutom att lugnet och det positiva verkade sitta i "förarsätet" denna lördag. Semifinal sju mot Gnaget. Eller AIK södra, eller vad ni vill. En måste-match. Vinna eller försvinna, för något av lagen. Men det är inte matchen i sig jag tänker på nu. Utan den flashback-känsla jag upplevde, ju längre matchen led.Då 1978, spelade vi en semifinal i bäst av tre matcher mot Modo. En av matcherna vanns på hemmaplan med förkrossande 8-3. Den segern följdes sedan upp med en 2-4 viktoria på bortaplan. 2012 vinner vi en av semifinalerna mot AIK med 8-2. Och resten vet ni vid det här laget. Även om dagens slutspelsupplägg är väsentligt annorlunda än för 34 år sedan, så finns fler likheter med lagens väg mot final. 1978 blev Skellefteå tvåa i grundserien. Laget vi möter i årets final slutade fyra i serien, då mötte vi trean. Och resten vet ni alla vid det här laget.Som om någon högre makt känt mina vibbar så fortsätter det hela med följande. Närmast bredvid mig satt en yngre och en äldre man, uppenbart i sällskap. Jag och den yngre, som satt närmast, växlade en och annan kommentar under matchens gång. När så publiken, och naturligtvis vi också, gav laget stående ovationer i matchslutet, lutade jag mig mot den yngre och sa, -Det här börjar kännas som 1978. Då svarar han, pekande mot den äldre gentlemannen, -Det här är min pappa, han var med då. Gissa vem som blev stum.Martin Johansson visade det sig, efter presentation och handskakande. En av idolerna från guldlaget -78. Back tillsammans med Pekka Rampa. (som jag lånat mitt nick av) det kändes som en fullbordan av hela kedjan av känslor och intryck från den dagen. Positivare hemfärd var det länge sedan jag fått uppleva. Huruvida man ska tro på högre makter eller ej, nog vore det härligt om det var ett omen på kommande succe'. För ni minns väl att tvåan slog trean från grundserien, i finalen 1978.Anders/"Rampa"redaktionen@northpower.nu
Alla ska bidra! Framåt AIK!!!!
Det är nu livet ska definieras. Är vi vinnare eller förlorare? Sitter vi och väntar på att andra ska göra jobbet, eller tar vi tag i saker själva? Om vi hamnar i underläge, tacklar vi av eller ökar vi i styrka? Kort sagt är det nu vi visar vilken karaktär vi har. På lördag ska vi se till att råttorna blåses av banan innan de vet vad som hände och om DU ska kunna se dig i spegeln efteråt så bör du vara med och bidra. NU JÄVLAR KÖR VI!!!!!!
Deuce.
Sista matchen på Hovet Blev inte alls av samma slutspelskaliber som tidigare drabbningar, både spelare och publik verkade tro att det var omgång 14 i serielunken. Bristen på krigarinstinkt och kamp gynnade tillslut Gnaget med som kunde vinna med 2-1 och därmed få en sjunde match i semifinalserien.
Matchen inleds ganska avslaget och under första fem minuterna skapar inget av lagen några längre anfall eller farliga målchanser. Närmast ett mål är Gnagarnas McNevin som får ett hyfsat läge men Joacim Eriksson i Skellefteåmålet är med på noterna. För gästernas del är det tredje och fjärdelinorna som skapar det mesta i inledningen. Först genom tredje som skapar tryck och en bra chans för Forsell och sen snurrar fjärde på bra i anfallszon och Gnaget drar på sig en utvisning för hakning när Lindberg är på väg igenom.I matchens första powerplay får förstauppställningen bra tryck och flera skott är riktigt nära att resultera i mål.
12.54 åker så Lee Goren ut för hakning och Gnaget får powerplay men man lyckas inte skapa någonting farligt utan närmast är istället Forsell med ett direktskott på tekning som är nära att smita in. Ytterligare ett Skellefteåpowerplay förblir mållöst trots skapligt tryck och perioden slutar noll-noll. Spelmässigt inte alls som man kan förvänta sig av en semifinal, lite känslor och gruff och Skellefteå kan spela runt utan att sättas under speciellt hård press av Gnaget. Andra perioden blir, som vanligt, den sämsta från Skellefteåhåll sett. Gnaget har bättre fart och får mer tid och tryck i anfallszonen. Gnaget pressar på och Skellefteå kontrar är matchbilden första halvan av perioden. Möller och Forsberg är de två som är närmast att näta för bortalaget. 13.04 åker Granberg ut för hakning och i powerplay kan Gnaget ta ledningen sedan Alm gått bort sig lite och lämnat fri gata till Rosén, som får vandra in och sätta pucken vid bortre stolpen.Minuten senare får Gnaget nytt PP när Goren tagit en idiotutvisning, trycket uteblir dock och istället kan Skellefteå skapa tryck i offensiv zon trots en man mindre på banan. Forsell-Ericsson och Bellemare-Holloway är närmast med två dubbelchanser men pucken går inte in.Perioden avslutas med ett bra tryck från Skellefteås sida men Gnaget kan gå till vila med 1-0 i ryggen. I inledningen av tredje kan Rosén utöka Gnagetledningen till 2-0 sen han fått fritt skottläge i slottet. Målet föregicks av två situationer där bortalaget menande på att det skulle ha varit utvisning. Gränsfall enligt undertecknad och det är svårt att hacka alltför mycket på den domarbedömningen.Efter 2-0 kliver Kapten Ericsson fram och visar varför han är just kapten. Ett pass från Lindström, en gnagare på läktaren och lite flin senare så har Skellefteå ett powerplay där Jimmie fortsätter att fulspela och reta gallfeber på gnagarna. Powerplayspelet går mot sitt slut när så Jocke slå en lång passning till Holloway på blå. Bud lossar kanonen och struten i nätet förkunna att Gnaget numera bara leder med ett mål. Medgångspubliken på hovet, som vaknade lagom till tredje perioden, är så förundrade av målet att de bjussar spelarna på både snus och pengar för att visa sin uppskattning. De avslutande 14 minuterna av perioden blir sen en lång jakt på kvittering för Skellefteå. Förstalinorna skapar massiv press och kan snurra friskt i anfallszon men pucken vill inte in. Gnaget kan hålla undan och ta serien tillbaka till Skellefteå.Till skillnad från tidigare matcher på Hovet gör Skellefteå faktiskt en riktigt bra match spelmässigt undantaget första delen av andra perioden. Man för spelet och skapar chanser. Det man förlorar på är att man inte tar fram det sista av vilja och vinnarinstinkt förrän efter 2-0. Innan dess tar man inte ut de där sista procenten i situationerna framför mål och därför uteblir målen. Sista kvarten visar man upp mer av det spel man hade i tisdags men tiden är för knapp för att man ska hinna ta ikapp. De som stod ut mest positivt i laget är Forsell, som skapar flera farligheter och tar för sig på isen. Jimmies uppvisning innan 2-1 är värt ett omnämnande bara det. Förstalinorna snurrar bra men måste göra målen också. Tredje med Söderström, nämnde Forsell och Söderberg kändes bättre än på länge.Klassen finns, och på lördag lär viljan att ge allt finnas från start. Då kommer inte Gnaget få det lika lätt att freda sin kasse. /Zimme. redaktionen@northpower.nu