Klingberg trivs i sin nya klubb

Efter två dagar har han redan hunnit installera sig i Skellefteå och försäkrar flera gånger att han inte ser något problem i att bo i en mindre stad.Möt John Klingberg - killen som gav Rundbladvibbar vid sin första puckkontakt igår och som har alla förutsättningar att bli en ny publikfavorit. Klingberg ger ett ödmjukt intryck direkt vi träffas. Jag funderar ett slag på om han är blyg, men inser snart att så inte är fallet. Snarare sympatiskt försiktig på ny mark:-Jag är väl egentligen ganska stojig och glad, gillar att jävlas med folk och så där. Det går ju inte att komma till ett nytt lag och gå på hur som helst, men det verkar vara ett riktigt skönt gäng, säger Klingberg över en kopp varm choklad.Det måste ha varit omtumlande dagar för dig på slutet, har du hunnit göra dig hemmastadd ännu?-Ja då, det har hänt mycket men jag trivs jättebra. Jag fick ta över Alavaaras lägenhet, samma lägenhet som jag tror att Warg hade före det. Allt har fungerat så här långt.Du fick nummer 70 på tröjan, har du någon koppling till det?-Det var något med tryckeriet, det var det enda numret som fanns ledigt. Sen hade jag nummer 7 i Lerum där jag började spela och det är väl aldrig fel att lägga på en nolla, skrattar John och fortsätter:-Fast jag har ju förstått att det är mycket Rundblad här uppe över det där med nummer 7 …Lerum ja. Både Loui Eriksson och Viktor Stålberg är ju därifrån, är de barndomsidoler?-För mig var det bara Foppa. Både Loui och Viktor stack tidigt till NHL. Viktor platsade ju inte ens i Frölunda utan spelade i Mölndal så det blev inte riktigt den kontakten.

Tidig kontakt med Skellefteå AIK

Kan du berätta lite hur det gick till när du hamnade här? -Jag hade kontakt med Anders Forsberg redan inför säsongen. Han förklarade att han trodde på mig och mitt spel och ville ha mig i klubben. Sedan fick jag ett anbud från Jokerit i Finland och valde att gå dit istället, det kändes som en bra möjlighet. Men allt fungerade inte där? -Nej, det var en tung period ett tag där. Jag flyttade direkt hemifrån till Finland och det var ganska ensamt där ett tag. Sen kunde jag inte språket heller och det var svårt att hänga med när tränarna förklarade hur de ville att jag skulle spela. -Jag tog kontakt med Anders igen och kunde komma över. Han och Lasse (Johansson) tror på mig och vill att jag ska utvecklas i klubben och det passar mig helt perfekt. Hade du någon bild av hur Skellefteå AIK spelar innan du kom hit?-Jo, det såg jag redan förra året när jag spelade i Frölunda. Att komma hit upp var de tuffaste matcherna, Skellefteå kommer alltid med fart och vill ha pucken. De har en väldigt bra spelidé, det har varit svårt att vinna matcher här uppe. Hade du hellre kommit tillbaka till Frölunda än att komma hit? -Jag var i kontakt med Frölunda men de gjorde tidigt klart att de inte hade plats för mig, de hade redan flera offensivt starka backar.Klingberg funderar en stund och fortsätter sedan:-Jag har tänkt på det där och på något sätt hade jag kanske valt det här ändå. I Frölunda hade jag kanske blivit lite fastlåst, att det inte hade funnits samma möjlighet att utvecklas där som här uppe.Varför det? -Jag tror det är mer tävling här, mer konkurrens, och så passar spelsättet mig bra. Sen gillar jag Anders Forsberg också, jag har haft mycket kontakt med honom som junior och hans sätt att tänka gillar jag verkligen. 

Stort förtroende för Forsberg

Klingberg kommer in på hur snacket gick när Forsberg presenterades som AIK-tränare inför fjolårssäsongen.-Det var många som sa att det där aldrig skulle gå. Jag läste det i tidningarna och tänkte bara ”de kommer ha SÅ fel”. Jag kände till hans filosofi sedan tidigare och bara för att han inte hade varit tränare i Elitserien så fanns det inga skäl att tro att han inte skulle lyckas.Du är ju van vid storpublik i Scandinavium, hur var det att spela första matchen här uppe igår? -Alltså, när det är bra tryck i Scandinavium så är det riktigt, riktigt bra. Men det är sällan publiken är på det humöret. Här uppe är det ju mindre men som igår, jag menar … Ståplatsläktaren var ju full och det är som en kokande gryta. Det märks här uppe att det verkligen bara är hockey som gäller!Och du blev väl emottagen, kan man säga? -Ja, helt otroligt egentligen. Jag hade inte räknat med ovationer efter första passningen, jag blev verkligen överraskad. Man blir så glad, det ger självförtroende och det var kul. 

Ser fram emot fysträningen

Du påminner inte så lite om Rundblad i ditt spelsätt. Är det en jobbig jämförelse? -Nej, det tycker jag inte. Vi påminner väl en del om varandra både hur vi åker och spelsättet men jag är inte David, jag är John. Det är klart att jag kollar på andra spelare och ser och lär, men jag vill inte jämföra mig med honom. Jag vill skapa min egen profil, säger Klingberg bestämt. Känner du att du har ett tydligt krav på dig vad du ska göra här, vad som väntas av dig? -Min uppsida är den offensiva biten och det är det jag ska bidra med, men sedan ska jag utvecklas och bli bättre på den biten samtidigt som min defensiv också ska bli bättre. Jag ska bli en bättre hockeyspelare här, säger John. När man blir värvad så här mitt under säsongen, blir man lovad speltid eller hur funkar den biten? -Nej, och Anders och Lasse har varit ärliga med sin syn på mig hela tiden. De tror på mig men jag konkurrerar om en plats på lika villkor och så vill jag ha det också.Skellefteå AIK har ju gjort sig kända för en rejält tuff försäsong med mycket fysträning. Hur blir det för dig att komma in först nu? -Jag frågade faktiskt Anders om det där innan jag kom hit och var väldigt nöjd med svaret jag fick. I Jokerit var det individuella träningsplaner och mycket ensamträning i gymmet. Det är väl bra på sitt sätt men jag tror att många fuskar. -Här tränar man tillsammans och det gillar jag mycket bättre. Jag behöver fysträningen för att lägga på mig, jag väger 78 kg och behöver gå upp några kilo för att kunna stå upp bättre i närkamperna. Jag tror att det kommer gynna mitt försvarsspel att bli lite tyngre. 

JVM och kontakten med Alm/Granberg

Samtalet glider in på JVM och det syns i Klingbergs ögon att det väcker glada minnen. -Målet var ju guld men man kan nästan inte tro det ännu, att man faktiskt har en guldmedalj. Förstod ni där borta under turneringen hur stor uppmärksamhet ni fick här hemma? -Vi pratade om det men det var nog ingen som förstod att det var så stort. Det var otroligt häftigt. Du lärde känna Petter Granberg en del där också? -Jag kände Petter sedan tidigare, jag har stött på honom många gånger i landslagssammanhang. Han är lite blyg så där, en typisk norrlänning. Riktigt, riktigt snäll och vänlig, gör aldrig något dumt mot någon. Han och Johan Alm visade mig runt på stan direkt jag kom hit. Ja just det, du spelade väl med Alm i Frölunda för ett par år sen? -Ja, det stämmer. Alm är rolig, vi kallar honom för Kramer (ur Seinfeld), de har många likheter, säger Klingberg och skrattar. Och nästa vecka får du spela som bortalag i Scandinavium. -Ja, det blir speciellt men mest ska det bli roligt. Jag har ingenting emot roadtrips heller, oavsett om det är till Göteborg eller Malmö, om de nu skulle gå upp i Elitserien. Sen har jag min flickvän i Göteborg, hon går i skolan, så då får jag träffa henne och det ska bli kul. 

Brorsan redan i NHL

John har sin bror Carl i Nordamerika och NHL-cirkusen. Han är knuten till Winnipeg Jets men spelar just nu i AHL, i St John’s på Newfoundland i östligaste Kanada.Håller ni kontakten, du och din bror? -Ja hela tiden, vi snackar mycket på Skype och skickar meddelanden via internet på mobilen hela tiden. Jag pratade en hel del med honom när jag mådde som sämst i Finland och frågade honom om råd vad jag skulle göra.Och hans råd blev? -Åk hem till Sverige. Och så blev det ju. Hur hanterade Jokerit din situation? Jag tänker mig att du tog upp att du inte riktigt trivdes. -Ja då, men vad skulle de göra? Laget ska vinna matcher och jag kan hålla med om att jag inte spelade bra, jag var säkert en alldeles för stor risk för laget när jag inte hade självförtroendet med mig. Fast av det man såg av dig igår så syntes det inte mycket av något dåligt självförtroende.-Nä, och det märktes också direkt att jag har så jäkla bra medspelare här. Det märktes direkt att de täckte upp bakåt om jag drev upp pucken och då är det lättare att spela ut. I Finland blev det tvärtom, det flöt inte på för mig och då gjorde jag det bara ännu svårare för mig. Här var det bara att gå in och ha kul.Kände du någon press just inför första bytet? -Nä, egentligen inte. Jag brukar försöka tänka att man dör ju inte ändå, skrattar Klingberg. 

Utveckling är huvudmålet

Har du några individuella mål här i Skellefteå, poängmässigt eller liknande?-Nej, det är livsfarligt. Jag har gått i den fällan någon gång tidigare i karriären, åkt och letat efter tillfällen att göra poäng eftersom jag är en sådan spelare. Det är inte bra, det blir helt fel fokus. Målet här är att utvecklas och spela bra. Jag vet att om jag spelar bra så kommer också poängen. Du är draftad av Dallas Stars, har du några mål åt det hållet på lite längre sikt? -Jag har kontrakt med dem och pratar mycket med deras scouter både i Finland och Sverige. De tror på mig trots att det gått tungt och de vet vad jag kan. Så där finns ett mål för dig? -Ja absolut, det är klart att jag vill prova livet där. Visst, det funkar kanske inte för alla men jag har svårt att tro att jag inte skulle trivas där borta.Efter en knapp timme är chokladen, kaffet och fikatiden slut. Jag frågar John om han har något att tillägga men han försäkrar mig att han ”fått med det mesta”.Kontraktet med Skellefteå AIK sträcker sig till och med säsongen 2012/2013 och vart hans karriär sedan tar vägen återstår förstås att se. 19-åringen har i alla fall alla möjligheter och han blir utan tvekan en riktigt intressant pjäs i det kommande slutspelet redan i år. Och som han säger:-Alla i det här laget gillar att tävla och vill verkligen vinna. Jag tror det är därför Skellefteå ligger där de ligger i tabellen.Det skriver vi gärna under på./Trollet redaktionen@northpower.nu

Ibland överträffar verkligheten dikten -en drömdebut för Klingberg

Lördagens match handlade om en ren seriefinal där AIK vid seger skulle ha hela 7 poäng ner till närmaste lag och därmed skaffa sig ett ypperligt läge inför serieavslutningen.

AIK inleder som man brukar med hög fart och redan i andra bytet drar Brynäs på sig en utvisning. Powerplayspelet är dock inte det bästa även om förstauppställningen skapar några hyfsade lägen. Perioden är fartfylld och båda lagen går på offensiven, AIK får längre anfall och fler chanser, bl a. är Jocke Lindström nära att styra in Pikkarainens backskott efter 12 minuter. I 16 minuten sätter både Söderberg och Pikkarainen var sitt skott i stolpen. Brynäs å sin sida har ett par lägen där Silfverberg har den bästa när han kör ett par sköna dragningar utan att lyckas överlista Joacim Eriksson i kassen. Det lyckas däremot Jesper Ollas som kan skicka in en retur högt bakom Jocke, 17,32 in i perioden. AIK har spelet och chanser men det handlar om att sätta pucken i nät också och det lyckades Brynäs med i första.I andra periodens inledning kommer målet för AIK, 43 sekunder är spelade när Lee Goren kan slå in en retur i öppen bur sen Svedberg hamnat ur position. Mittperioden är AIK:s till stora delar och man snurrar friskt i anfallszon första halvan av perioden medan Brynäs sticker upp i kontringar emellanåt. Perioden blev också John Klingbergs debut i AIK och han gav tvivlarna en rejäl käftsmäll. Anders Forsbergs jämförelse med David Rundblad visar sig stämma när Klingberg visar upp en enorm kyla, teknik och passningsspel. Han serverade en klasspassning till Jocke Lindström som drar skottet tätt över målet. Klingberg, som var uppsatt som extraback, ges mer och mer istid av tränarna och han skapar mer farligheter framåt på en period än vad Alavaara förmådde göra på 38 matcher.Tredje perioden blir en lång kamp där lagen byter lägen med varandra utan att nått av lagen lyckas ta övertaget. Brynäs rycker upp sig och får AIK under mer press än tidigare perioder. Puckarna viner runt de bägge målen men antingen går de utanför eller så står de för kvällen utmärkta målvakterna i vägen. Både tredje perioden och förlängningen blir mållös trots att lagen presterar en lysande anfallshockey och verkligen gör allt för att vinna.Straffarna vinns av AIK sen Joakim Lindström dragit en stenhård dragare i krysset och hans namne Eriksson i målet förvägrat samtliga tre Brynässkyttar ett mål. John Klingberg utses, något diplomatiskt, till matchens lirare och åker ärevarv på isen ackompanjerad av hemmaklackens ”KLINGBERG!” En fantastisk debut med tanke på att han inte ens tränat med laget. ”– Jätteskönt att få spela en sån här match, jag hade aldrig kunnat tro att jag skulle få ett sånt mottagande” säger en glad och något omtumlad Klingberg efter matchen. Veteranen Fredrik Lindgren fick Klingberg som backpartner och är nöjd, - ”Han är ju riktigt bra, kul att han får komma in och göra bra ifrån sig.” Även tränare Forsberg är naturligtvis nöjd med debutanten, ”Det är imponerande att se med tanke på vilket stort steg det är för honom, han kom igår och vi satt och gick igenom vårt spel med honom imorse.” Matchen innehåller allt en toppmatch ska där två jämbördiga lag kämpar för att få övertaget, vinner gör den som sätter sina chanser och idag krävdes straffar för att skilja kombattanterna åt. 2-1 i mål och poäng känns ganska rättvist, jag hade dock inte gnällt om Brynäs vunnit heller, de bjöd upp till kamp och hade sina lägen att avgöra på slutet. ”En bra match, lördagskväll mot ligatvåan, mycket publik och två poäng”. Är en bra summering från Hannu Pikkarainen, som var en av de bättre AIK:arna ikväll. En annan som är riktigt bra är Lee Goren, som efter sin operation är tillbaka i sitt gamla elaka jag. ”Vi möter ett bra lag men vi spelar bra och två poäng är bättre än en.”På frågan om när han ska kasta handskarna snart svarar han; ”Jag försöker ju hela tiden men ingen vill gå en match mot mig”. – Gör du det innan slutspelet? –Jag skulle gärna göra det men nån måste ju våga slåss också, det finns ju några i Färjestad som jag gärna skulle ta en match med, Lindström, Sevc och Meyer.Meyer borde väl inte backa, han är ju kanadensare?Äh, han vågade inte slåss i Nordamerika och han vågar inte slåss här.Slutligen var det ju det där med hur länge Christian Söderström egentligen är kvar efter match, Min kollega ”trollet” skyndade sig till spelarutgången efter match med tidtagaruret i högsta hugg för att ta reda på saken. Efter lång väntan tvingas han dock inse att han redan var för sen, Chrippe är försvunnen sen länge och frågan förblir obesvarad. Zimme

Klingberg till AIK

Skellefteå AIK har enligt uppgifter kommit överens med JVM-guldmedaljören John Klingberg. Kontraktet ska sannolikt gälla över 1,5 år enligt folkbladet.nu, och det är bara pappersarbete som saknas för att Klingberg ska få dra på sig matchdressen i skarpt läge.Klingberg beskrivs som en tvåvägsback med offensiv uppsida, bra skridskoåkning och ett hyfsat fysiskt spel, trots att han kanske inte riktigt har storleken för det. Klingberg väger in på 78 kg fördelat på 185 cm enligt spelarprofilen. Med tanke på den ringa åldern 19 år finns det sannolikt alla möjligheter för honom att bygga på sig lite mer med en riktig Thomsonsk försäsongsträning.Mer information följer i spelartråden /Markmanredaktionen@northpower.nu

Rumble in the Jungle

På lördag vankas det seriefinal i Skellefteå Kraft Arena när tabelltvåan Brynäs IF gästar Guldschtaaan. Dock drygade AIK ut sin serieledning med ytterligare tre pinnar i onsdags så bockarna från Gävlebukten har ingen möjlighet att platsväxla med Skellefteå. Däremot vore det ju sjukt snyggt att avsluta veckan med sju(!!!) poängs marginal till Sveriges näst bästa lag.AIK och BIF är tillsammans med HV de offensivaste och roligast spelande lagen i årets Elitserie och det ska bli kul att följa holmgången på Lördag mellan de just nu hetaste utmanarna till att få lyfta Le Mat senare i vår.I vänster rin(g/k)hörna:Sveriges bästa lag, Skellefteå AIK, tre raka segrar varav en på knockout, väger in på knappa två ton (1968 kg).I höger rin(g/k)hörna.The top contender, anrika Brynäs, kommer närmast från en torsk mot Ingemar Johansson i Scandinavium, men hade dessförinnan tre raka segrar, alla på domarpoäng. Gästrikarna väger in på 2360 kg.Efter förra helgens propagandauppvisning av AIK och framför allt deras fans så blev onsdagens match mot Växjö något av en seg baksmälla. Skellefteå kunde vinna rätt komfortabelt utan att varken förta sig eller glänsa.Men på lördag, då jävlar kommer ni att få se the Heavyweight Champion of the World dansa som en fjäril och sticka som ett bi, vi ska toppa the Thrilla' in Manilla och the Rumble in the Jungle.Hemmafansen har hunnit få sig en välförtjänt återställare, biljettprognosen pekar på en publiksiffra >5500 och jag kommer att ha ätit flugsvamp innan matchstart.Så gå man ur huse, gå bärsärk och framför allt, gå på hockey!På lördag vankas det också ett "Audio-visual tribute to crazyness"-tifo, en hyllning som jag bestämt mig för att ge alla mina systrar och bröder i svartgul stridsmundering. Förra helgens manifestation/invasion/crazybataljon gick inte omärkt förbi och jag får än idag gåshud när jag tänker tillbaka på spektaklet.Detta tifo äger rum strax innan nedsläppet i andra perioden, så häng inte för länge i puben i den första pausen.Nu kliver vi ut på betongläktaren och visar var skåpet ska stå! SGSK, redaktionen@northpower.nu

Ner på jorden igen, tappa inte fokus nu!

Efter en fullständigt magisk Timråresa stundar det nu hockey på hemmaplan igen. Växjö har inte lyckats sno åt sig mer än en poäng av nio utdelade på säsongens tre möten hittills, så det ska väl bli en lätt match?Nja, säger jag. Nu gäller det att hålla fokus, det är i precis sådana här matcher som AIK tidigare gjort sina riktiga genomtramp. Fullt fokus och inga svullhuvuden är vad som gäller.Växjö har haft stora skadeproblem på slutet men verkar inte alls påverkas av det. Nä, smålänningarna är faktiskt enda obesegrade lag under 2012 och då snackar vi inte förlängningssegrar – fyra raka treor har de och i ett nafs har de därmed lyft från kvalserieplats till hyfsat säker mark, just nu på slutspelsplats.AIK har slagit Växjö borta utan större problem vid båda mötena där nere men tappade en poäng i hemmamötet i höstas, då det blev vinst på straffar och Jocke Eriksson segerdansade. Jag tycker inte det är någon tillfällighet – mer än någonsin har lagen som besöker Skellefteå Kraft Arena inställningen att förstöra AIK:s gameplan snarare än att skapa något eget, och det är också AIK:s svaga punkt i år. När vi däremot får spela på bortaplan mot lag som måste försöka vara konstruktiva inför sin hemmapublik biter vår skridskostyrka, kondition och skicklighet mycket bättre.På skadelistan i morgon står, som på slutet, Tomas Skogs, Fredrik Styrman och Melker Karlsson. Jan-Axel Alavaara tränade inte idag och vis av tidigare erfarenheter gissar jag att han inte heller är med i morgon. Tre backar borta alltså, men det oroar inte så mycket när man ser spelare som Rasmus Edström ta sjumilakliv i sin utveckling varje dag på jobbet. Även Johan Alm har lyft enormt, när han kom på att det där med att spela enkelt faktiskt också kan vara ganska roligt så höjdes nivån från sjundeback till stabil startspelare.Skellefteå AIK har också en svit att bygga vidare på, den med fyra raka hemmasegrar. Senaste förlusten är faktiskt den med 0-2 mot Timrå i början av december och med lördagens upplevelse i färskt minne undrar man ju hur den där förlusten egentligen kunde tillåtas inträffa.Inställningen blir vad som avgör denna serielunksmatch. För en sådan är det, hur mycket man än vill tagga om efter lördagen så är en onsdagkväll inte riktigt samma sak. Då gäller det att komma ihåg att alla trepoängare är lika mycket värda och att laget behöver vårt stöd extra mycket i sådana här lägen.Jag dras med en gnagande obehagskänsla inför den här matchen och befarar att det kan bli en lite väl självsäker inställning. Tidigare segersviter har nästan alltid brutits av den anledningen snarare än av en för dagen bättre motståndare. Det finns mer att hämta i spelet än vad vi sett på slutet och jag hoppas att vi får se en riktig översköljning från första nedsläpp. Full gas och ett tidigt övertag så ska det här kunna gå vägen, får Växjö känna att de är med i matchen en bra bit blir det tuffare./Trolletredaktionen@northpower.nuDiskutera gärna vidare här

Dagen då min crazyoskuld rök

Det börjar inte så bra.Det är möjligt – till och med troligt – att klockan ringde 07.00 som jag beordrat den. Inte desto mindre lyser 07.47 ilsket mot mig i displayen när jag slår upp ögonen. 43 minuter återstår tills bussen avgår och då har sambon och jag 20 minuters resa till Skellefteå Kraft Arena.Efter en femminutersdusch och en frukost bestående av att titta längtansfullt på kaffebryggaren packar vi ner våra grejer och slänger oss i bilen. Det kluckar av närmare fem liter raketbränsle i väskan, mer om det senare. En tanke fladdrar förbi – ”undrar vad jag tänker vid midnatt ikväll” – men i stressen släpper jag den lika fort.Vi kommer fram några minuter före avresa och möter direkt Zimme och Olli, som anlänt till stan kvällen före och lärt känna varann på det manligaste av sätt – över ett par öl. Olli, som flugit in från Karleby enbart för den här resan och som på campingen etablerat ”Camp Grazy”, som han själv kallar den.Efter påtryckningar är det sagt att jag ska åka buss #1, hardcorebussen, partybussen, crazybussen, buss 666 – kärt barn har många namn. Busschaffisen Pekka visar sig vara en rutinerad herre som bestämt hävdar att den här bussen är den roligaste att köra. Jaha, tänker jag, men du ska väl förhoppningsvis vara nykter? Säger dock ingenting, funderar en stund över hur det kan vara roligt att köra buss.Osäkert installerar vi oss långt fram i bussen, kastar en blick bakåt och inser att det där snacket om ”inget festande norr om Skellefteälven” inte riktigt har hållits. Ett par ansikten är bekanta men de flesta har jag aldrig sett förut.Stämningen är bra och Pekka gör jobbet strålande – när han tappar de andra bussarna ur sikte drar han ett par sköna omkörningar i Buretrakten och ett par minuter senare har vi turistbussarna inom synhåll igen. Pekka är en man att hålla i handen när det blåser, det står redan klart.När vi, efter någon timmes resa, passerat Ånäset tar jag mod till mig och drar fram min väska med dynamiten – en 4,5-litersflaska med Johnny Walker som jag tänkt ska utgöra mitt huvudsakliga bidrag till god stämning på bussen. Jag letar mig bakåt i bussen och tar sikte på Olli, som skiner upp, tar emot väskan och börjar packa upp.”Va fan, håller du på att försöka döda mig eller? Va?!”I sätet framför Olli sitter en tatuerad man med skägg. Jag har just stött emot hans ben och det är inte uppskattat, så mycket står klart. Är han arg på riktigt? Fem sekunder senare:”Äh jag bara skojar fattar du väl!”Skoj och skoj, tänker jag. Du skräms.”Men ge fan i mina ben då!” skjuter den skäggige ur sig och jag finner det för gott att snabbt flytta mig.”Haha, nä man allvarligt. Det är luuugnt” meddelar han dock direkt. Jaha, här har vi en crazyresenär som inte är rädd för att ändra sig!Olli lovar att ta väl hand om flaskan, greppar den som vore den ett spädbarn med klen benstomme, och inleder med att omedelbart begära att bli fotograferad. Flaskan går runt de bakre platserna – tydligen är många minst lika sugna på att fotas med den som att dricka upp den – men till slut tar Olli tag i saken och skruvar upp korken. Jag återvänder framåt och hör efter ett tag hur stämningen stiger längre bak i bussen.En stund senare kommer den skäggige fram och sätter sig, nu på betydligt bättre humör. Tror jag i varje fall, eller så har jag bara råkat pricka in en formtopp hos honom.”Är det din whisky den där?”. Jag bekräftar att så är fallet, men att tanken är att den ska konsumeras under resans gång.”Alltså fan, det där var jävligt schyst. Jääävligt schyst”. Jag tackar och berättar att den stått hemma i flera år utan att drickas upp, och att det bara är kul att den kommer till användning, nytta och glädje.Den skäggige får en idé hur han ska återgälda sin tacksamhetsskuld.”Vet du vad? Du får sitta där bak hos oss! Jo, du får det. Jag ordnar en plats åt dig där bak, det är lugnt. Du får sitta hos oss.”Jag skrattar, berättar att det funkar bra att sitta där jag sitter men att jag är tacksam för erbjudandet. Inom mig tänker jag att det var så här det kändes att bli accepterad av de stora killarna i skolan. Säger inget om det. Den skäggige återvänder till sin plats. En stund senare hörs Eric Saades ”Popular” från dunkadunkalådan bak i bussen, flera sjunger med, och jag funderar över vad fan de håller på med där bak.Första stoppet sker strategiskt någon mil norr om Umeå, med butiker, serveringar, Umebor och annat ömtåligt på betryggande avstånd. Jag frågar Pekka om vi inte kan stanna för pisspaus vid Umeå Arena istället men Pekka avråder – ”de är redan i ettan, det är nog tufft för dem som det är.” Mitt argument att det alltid går att trampa på den som ligger ner vinner inget gehör och pausen genomförs som planerat utanför stan. Från det stoppet tar jag med mig några reflektioner:•    Det är bra, till och med tillrådigt, att känna till skillnaden mellan en blinkbengal och ett knallskott. Annars smäller det väldigt nära bussen, väääldigt högt.•    Det är mycket coolare att urinera vänd mot E4 än vänd mot skogen. Förbipasserande bilister måste ha trott att de hälsats av en penisarmé ett kort tag där.•    När bussen går är det klokt om man är inuti den, och inte står kvar och röker. Det är också bra att ha riktiga vänner, sådana som berättar för chauffören innan han kör att alla inte är med. Å andra sidan fick vi som befann oss inne i bussen se en stenhård finne i bara t-shirten accelerera från 0 till 100 i en häpnadsväckande hastighet.Tillbaka inne i värmen drar ramsorna igång och till Jimmie Ericssons förmodade förtret meddelas det nu unisont att ”Pär Mikalsån är vår kapteeeen”. Jag börjar vid det här laget ana vad crazydelen i ordet ”crazyresa” syftar till.Över järnvägsbron på väg in i Umeå drar nästan hela bussen, som på kommando, igång ett öronbedövande buande. Löven må vara i ettan, men de är inte glömda. En barnförbjuden ramsa om Jesper Jägers profession rullar gång på gång, och följs upp med en minst lika barnförbjuden dito om storlekens på Malin Moströms mjölkproducerande kroppsdelar.Resten av resan ner avlöper i samma stil. Vid nästa stopp – den här gången utanför Övik, lika långt ifrån ömtåligheter – bestämmer jag mig för att gå över till buss #2 med 4,5-litaren, vars nivå inte minskar i samma snabba takt som ett par timmar tidigare. Gesten verkar uppskattas, någon som heter Simon (don’t they all?) tackar och dunkar rygg så det smäller.Neråt Sundsvallshållet dyker Olli upp vid våra säten igen. Vi surrar en stund innan han förvånat ser sig omkring och på klingande finlandssvenska frågar:”Vaar är poiiken?””Pojken? Vilken pojke?” undrar vi.Olli gör då en gest som att han gungar en baby i famnen, ler lyckligt och säger ”whiskiiflaskan!”.  Vi får tyvärr meddela Olli att den befinner sig i en annan buss, vilket han till slut accepterar.Vid 14-tiden rullar bussen in mot Scandic Sundsvall Norr för lunch (pannbiff och potatis) och med instruktioner att inte göra sönder något och att återvända 15.05. Väl inne i restaurangen möts vi av en fantastisk syn. Stockholmsbussen har anslutit och gott och väl 200 AIK-are sjunger, hejar och lever om på det allra mest ljuvliga sätt. Alla utom en servitris och två herrar som dricker kaffe verkar uppskatta vår närvaro. Servitrisen försöker förgäves övertala en av oss att vara tysta. ”Ni har ju en hel match på er att skrika, räcker inte det?”. Det räcker inte, och det får hon också veta.Den enda som inte ser ut att må så bra är ytterligare en Simon. Han petar i maten och ser rent eländig ut, men efter att ha talat med personalen och ordnat fram ett paket välling (laktosfri mjölk) åt honom piggnar han till något så när, och han tar sig tillbaka till bussarna för vidare befordran till Eon Arena. På den korta sträckan ut till Timrå hinner någon längre bak i bussen högljutt meddela att Timrå ligger åt andra hållet. En snabb omröstning senare är han tystare – Timrå ligger fortfarande norr om Sundsvall.Vi bussas in mot bortaingången och visiteras av vänliga vakter som hälsar oss välkomna. Vänliga vakter, tänker ni. Jodå, de var så vänliga att även de som inte kunde gå själva fick komma in och titta på ishockey. Storsint av dem!Väl inne tränger vi ihop oss på bortastå och därefter tar den mäktigaste klackupplevelsen någonsin för min del vid.Ramsorna ekar över arenan och så fort hemmafansen gör ett försök överröstas de av åtminstone 250 gulklädda, skogstokiga AIK-are med seger i sikte. En bengal brändes av, den orsakade inga skador men väl en skön crazystämning. Förhoppningsvis inget som leder till några böter.Timrås fans drar direkt pucken släpptes igång nån ”kämpa Timrå”-ramsa, men när vi efter 45 sekunder vrålar ut ”AIK, visa hjärta” reste sig håren på armarna på mig. Jävlar vilket tryck!Om stämningen på läktaren kan man berätta hur mycket som helst. Jag tror inte det är mer än tio personer som inte sjunger med i allting, och i takt med att målen trillade in stiger stämningen ytterligare. Ramsor som ”Det gör ont att möta Antos” sätter resten av hallen i mute-läge, och när ”Guldet ska hem” rullar över träbänkarna (nåja) i Eon Arena är tårarna inte långt borta.Vad gjorde Timrås fans då, de är väl i varje fall fler än oss? Jo, fler är de nog, men oj vilket uppgivet gäng. Deras bindgalne trumslagare driver en envig mot North Power som han var dömd att förlora. Ni vet hur det brukar vara med klacktrummor, att de brukar användas för att hålla takten och driva på ramsorna? Så funkar det inte i Timrå. Tänk er i stället en speedad tonåring med glasartad blick som – jag överdriver inte – tokhoppar i takt med sina trumslag och gör allt han kan för att massakrera instrumentet (som för övrigt mest lät som att någon slog två plankor mot varandra).Min teori är att den där trumman symboliserade någon taskig äldre kille i högstadiet, för så där går man inte lös på någonting utan ett blytungt bagage. Hans bärsärkagång var hur som helst uteslutande riktad mot vårt håll, inte mot sina egna, och jag stod och funderade på hur kul det kan vara att stå i den klacken. Något jag ändå aldrig behöver ta reda på.Ett par hjältar i NP-truppen vill skoja lite med hemmaklacken i andra pausen och kilar över fiendens linjer för att ta med sig trumman. Det lyckas så när, men ett par ondsinta vakter tar illa upp och den räden slutar med att antalet hemresenärer i bussarna minskas med två. Inget problem dock, 39 mil taxi och 3000 kr senare var de båda hjältarna hemma igen. Insamlingen till taxinotan är i full gång och bidrag kan lämnas i NP-shoppen på hemmamatcherna. Det går bra att vara anonym.Efter matchen hålls vi som brukligt är kvar av polisen men vad gör det? Sångerna fortsätter att eka långt efter att isen tömts, och när Anders Forsberg tittar ut en stund senare vet jublet inga gränser. Forsberg bugar, bockar och försvinner in i katakomberna igen. Några minuter senare kommer större delen av laget tillbaka ut från omklädningsrummet, de flesta bara iklädda underställ, och tackar på nytt klacken. En otrolig upplevelse och jag tror att även spelarna skriver under på det.Hemresan förlöper i uppsluppen men avstannande stil. Olli hälsar på en sväng och jag passar då på att ta fram North Power-whiskyn. Han skiner upp och frågar snällt, ”Fååår man smaaaka?”, gör så, tar en bjudsväng runt i bussen men ser till att hålla hårt i dyrbarheten. Den mannen tål hur mycket som helst.En efter en faller hjältarna bort i sömn och pauserna blir allt mindre frekventa. Någon från de bakre regionerna söker sig fram till busschauffören och frågar efter chips men det har Pekka inga. Jag erbjuder honom en påse Djungelvrål, hans anslutande kompis får också en påse, och när jag tackar nej till 100 spänn för godiset belönas jag istället med en tung bromance-kram och en skäggig puss som jag på gott och ont lär bära mig med resten av livet.På väg in mot schtaan väcks nytt liv i de flesta – klockan är ju just så pass halv tolv och det är lördagkväll.  ”Är det nån som vill köpa en kylbag med sex öl i?” annonserar någon ut, men jag tror den förblev osåld. Mitt emot Max släpps de flesta av och många drar direkt mot krogen och nya äventyr. Vi är ett fåtal som följer med hela vägen upp till ladan, vi tackar Pekka för ett väl uträttat arbete och får ett ”bra jobbat grabbar” tillbaka. Pekka berättar att han ofta kör A-laget i buss men att den här resan slår allt.En titt på klockan just när bussarna lämnat parkeringen och allt blivit så där norrländskt tyst ger informationen att klockan är 23.59. Sexton timmar tidigare hade jag funderat över vad den här dagen egentligen skulle bjuda på. Det blev mer än jag kunnat föreställa mig ens i min vildaste fantasi.Till er som inte var med – ni missade chansen till ett minne för livet. Gör inte de misstaget nästa gång det är crazydags. Är ni rädda för att inte passa in? Var inte det. Det finns en buss för alla sorters resenärer. Kom ihåg att det här inte är rapporten från turistbussarna utan buss #1.Eller, förlåt. Buss #666 – Crazybus!/Trollet

Timrå Crazy-train, Münchausen-style!

Midvinternattens köld var varken hård eller speciellt glimrande. Men likväl stod vi bistra och sammanbitna, inte för att vi inte såg fram emot bussresan, utan för att vi visste hur mycket vi gick miste om under den knappa timme som bussen färdades från den kungliga huvudstaden till den vindpinade Uppsalaslätten. Tiden gick och efter vad som kändes som en evighet kändes en vibration i marken. Ni som sett Jurrasic Park vet vad jag pratar om. Ytspänningen på min fickplunta krusades som av de mäktiga annalkande stegen av en dinosaurie. Någonstans i fjärran hördes en hund skälla och en dammig buske blåste över prärien. Avlägset tyckte vi oss bli varse ett rytmiskt ljud. Ett ljud inte olikt tuffandet från ett tåg. När ett dovt och monotont mässandet nådde våra öron blåste en mäktig vind upp. Det började blåsa med en sådan orkanstyrka att jag fruktade att Anton som blåsa bort, luften fylldes med en blandning av vägdamm, snö och krutrök. Vi var plötsligt både döva och blinda inför stormens raseri. När slutligen kaoset lade sig så stod den där. Crazybussen. Varifrån den kommit eller hur den tog sig dit var ett mysterium. Som i trans steg vi ombord och steg in i Valhalla. Likt Odens åttabente häst Sleipner satte vi sedan av i ett ursinnigt tempo. Timrå, skulle få känna på North-männens raseri.Ni som sett Fight club vet att vissa saker pratar man inte om, men utan att avslöja för mycketska jag försöka återge lite av stämningen. Vi misslyckades totalt med att sätta eld på Statoil i Gävle-bro men kostade i alla fall skattebetalarna en hastig polisutryckning. Konstaplarna framförde med ofelbar logik påståendet att bengaler och bensinstationer inte var en bra kombination. Något som naturligtvis var helt sant. Kalle bad sedan Pelle hålla käften. Pelle tvivlade på deras vänskap tills Kalle bad alla andra hålla käften också, så att det blev jämnt. Någon spydde på bussens toalett. I egenskap av kriminolog undersökte jag naturligtvis brottsplatsen. Gärningsmannen hade ätit zucchini och druckit blodapelsinjuice, men närmare än så kom vi inte sanningen innan Roger beväpnad med en systemetpåse och en blomspruta kontaminerade brottsplatsen. Främre delen av bussen hejade tydligen på löven, medan den bakre VIP-sektionen definitivt skulle på Charter. Jägermeister administrerades kontinuerligt som åksjukemedicin men den visade sig även ha en viss korrelation med sångvilligheten. Star Wars avhandlades passionerat och vi enades till slut om att SGSK är en kulturbärare och att tanklocket borde vara stängt.Ungefär då hade vi passerat Gävle.Resan fortsatte ungefär i samma stil, med undantag för Mats och Stefan, det äldre gardet som försökte entusiasmera bussen till att sjunga "Guldstadens favoriter", något som skandalöst nog visade på vissa kunskapsluckor hos våra yngre förmågor. Mats och Stefan lät sig inte nedslås av detta faktum. Förmodligen för att de drack fin-öl och inte jäger och Kung.Naturligtvis vann vi kampen om att hinna först till Scandic och högg in på pannbiffen likt en utsvulten lejonflock. Mitt under middagen kom dock en trevlig överraskning när en för mig okänd man klev fram ur skuggorna med elgitarr och rev av Ozzys Crazy train. När vi ätit klart ansåg väl arrangörerna att även B-laget i de södergående bussarna skulle få äta och släppte in de som åkt från Skellefteå, förhoppningsvis med en kisspaus i Lövånger.

E.ON Arena

Vad som hände på E.ON vad en fantastik uppvisning i frihet, jämlikhet och broderskap och när Lützendimman efter ytterligare en bengal hade lagt sig så hade laget, fansen och staden Timrå fått sig en lektion i Hockey och Klack-kunskap de sent ska glömma.

NEJ Timrå, en semipsykotisk trumslagare utan takt och fason gör ingen klack, oavsett hur hårt trumskinnet var spänt!North Powers redaktion hade för övrigt en fin träff uppe vid taket, där Simon och Fredrik (en blandning av Filip & Fredrik och Simon & Tomas) spred ljus över tillvaron. Olli kom upp och skakade hand och spred glädje och blåmärken. Efter det handslaget fick undertecknad överlåta flaggviftningen till händigare. Jag hoppas man var försäkrad på resan?Likt husfolket hos en brukspatron stod samtliga ordningsvakter, poliser och västbeklädda uppställda med sina mössor i handen och vinkade ett glatt farväl vid vårt uttåg. Vi blev faktiskt mycket väl omhändertagna och trevligt bemötta, all heder till organisationen.Hemresan för pluton syd fortlöpte i ett lyckorus då vi hade nedförsbacke, en seger i ryggen och en upplevelse av vad många på bussen uttryckte som en av de bästa hockeyresorna de gjort. Några fler bengaler och några fler poliser, en svettig leverpastejsmacka för en femtiolapp och knallskott under fötterna. Den lokalsinneshandikappade polacken tappades inte ens bort. En stillsam och trivsam resa som gav mersmak och röklukt. NP Sthlm förtjänar en extremt stor och blöt puss för arrangemanget, sin hjälpsamhet och alla timmar de lägger ner för föreningen.Slutligen vill jag bara poängtera: Nej Limpan, det var inte jag som mökade!Det här är som jag minns det och svär på heder och samvete att allt i mitt vittnesmål är sant, kanske med undantag av möken.

/Warder

VIK vill inte bekräfta Mustonen

Trovärdiga uppgifter från Kjell A säger att Joel Mustonen ånyo är på väg att lånas ut, denna gång till allsvenska topplaget Västerås.NPR fick tag i Västerås sportchef Niklas Johansson.Hej Niklas, jag hör att ni håller på att knyta till er Joel Mustonen på ett lån från Skellefteå AIK.Jaså, var här du hört det?Från en kille med koll.Det är inget klart med Joel men jag håller en bra och ständig dialog med Lasse Johansson i AIK.Joel var ju nyligen utlånad till Timrå och skulle behöva spela seniormatcher för att utvecklas. I AIK tar han inte plats just nu utan spelar med J20.Skulle ni ha nytta av en center som Mustonen?Absolut, vi letar efter en sån centertyp.Och hur ser du på honom som spelare?Bra med pucken, bra händer, hög ambition.Så det är möjligt att det blir Västerås för honom framöver?Absolut, jag fortsätter prata med Lasse så ser vi vart det landar i slutändan.OK, tack för snacket Niklas.Tack själv.SGSK, redaktionen@northpower.nu

Bye bye Timrå bye bye!

Underbart att bevittna en hemmamatch för Skellefteå AIK i eon fucking Arena. Crazy Timrå levde verkligen upp till sitt namn och sjöng, hoppade och dansade hem matchen som kan sammanfattas med ett ord både på läktaren och på isen - Klasskillnad.Bud Holloway öppnade efter 59 sekunder med att lyfta en klubba från en fortfarande sovande Timråback och lirkade in ettan. Efter det var egenligen matchen avgjord. AIK och Buddy Holly gjorde ytterligare ett mål i första. Dessutom ett stenhårt slagskott i ribban från Möller.Tidigt i andra ökade Bellemare på till 3-0 och efter det förvann inställningen något. Laget visste att dom skulle vinna detta och när Timrå reducerade till 1-3 bestämde sig grabbarna för att göra en till, inom 2 minuter hade också anders Söderberg med ett kliniskt avslut i krysset på ett friläge ökat på till 4-1. Samma sak upprepades senare i perioden när Jonte Hedström fick klippa in tvåa för Timrå så gasade bara AIK på lite till och Jocke Lindström gjorde drygt 30 sekunder senare 5-2.Som vanligt i mina referat specialstuderar jag några detaljer i spelet. Vill ni ha matchreferat vet ni säkert var ni ska hitta dom.6e spelaren - Crazy Timrå: Jag satt diametralt på motsatt sida från Crazy Timrå och blev fullständigt bortblåst av en orkan av kärlek till allas vårt AIK. En fantastisk insats av alla tillresta Crazy Timrå - crazies. Helt otroligt att få gå på en AIK-hemmamatch i Eon arena. Och till min glädje sa min 5-årige son till mig på vägen hem i bilen. - Pappa jag hejjar också på AIK.Inställningen: Vinner man med 6-2 borta, även om det är mot seriejumbon, så kan man inte klaga på inställningen. Men faktum är att det var ingen supermatch av AIK. Dock kändes det tydligt att AIK är det bättre laget och alla på isen visste om det. När Timrå var bra en stund och gjorde ett mål bestämde sig bara AIK för att öka lite och lyckades med det vid båda reduceringarna.Matchstart: Mot Linköping tog det en period. I den här matchen tog det 59 sekunder innan AIKs första mål. 3-0 i första perioden är en helt ok matchstart. Den här gången var det dock inte den typiska Skelleftehockeyn med extrem fart, hög press och långa anfall som gjorde det utan ett mer beräknande oerhört effektivt spel.Juniorerna: Otroligt imponerad av Rasmus Edström som spelar +4 idag, han är som en lill-lidas, säker med pucken och har det där lilla lugnet som kännetecknar stora spelare som gör att han vågar hålla den en tiondel extra för att se vad motståndaren gör innan han utför sitt drag.Petter Granberg fortsätter att spela stabilt bakåt och löser de flesta problem han stöter på även med puck. Kan bli lite stressad och vända tillbaka ibland och har potential att använda sin enorma kroppshydda mer. Alm också helt ok, dock stressas han lätt och tappar pucken när han sätts under press i egen zon.Alm spelade också -1 i en match som vinns med 6-2 vilket aldrig kan vara riktigt godkänt. Till hans försvar måste dock anges att han spelade med Alavaara som sin vana trogen var sämsta back och spelade -2.Inser att jag inför matchen benämnde Lundberg och Lindberg som juniorer, my bad. Deras insats var varken hackad eller malen, de hade några bra moment men annars en typisk fjärdelina. Man ser att Oskar har så mycket spel i sig men det är nått som inte riktigt stämmer, om han håller pucken liiite för länge eller om han värderar situationerna lite för dåligt och slänger iväg för många enkla passningar eller vad det kan vara har jag svårt att säga. Men han får inte ut det han kan.Lindströmkedjan: Inför nämnde jag Bud som lite anonym i de senaste matcherna. Idag visade han varför han leder den interna poängligan med två mål. Jocke Lindström börjar också komma igång, ett mål och två assist idag. Bellemare som vanligt hårt jobbande, snabbt åkande och även han gjorde ett mål. 3 poäng från den kedjan i förra matchen och 6 idag. De är på rätt väg men det finns mer att ge.Sammanfattningesvis så var det klasskillnad idag, både på läktaren där AIK-klacken utklassade Timrå och på isen där 6-2 talar sitt tydliga språk. Måste dock säga att Timrå var väldigt bleka och även om dom var jämna med AIK i skott så var det aldrig nån match. Skotten togs i dåliga lägen och Hadelöv tog det han skulle. 3-viktiga poäng utan att egentligen övertyga mer än med effektivitet./SmogzDiskutera vidare i crazytråden - http://northpower.nu/wordpress/phpBB3/viewtopic.php?f=10&t=272

Invasionsdagen är kommen!

Bortamatch mot Timrå idag och North Power mobiliserar ordentligt.Fyra supporterbussar från Skellefteå samt en från Stockholm rullade mot E-on imorse och tillsammans med de lokala AIK-fans som finns i Sundsvall kommer de att ge kvällens match en mäktig inramning.Alla crazybussresenärer är iklädda enkomt framtagna T-shirts (se bilden ovan) vilket kommer bidra till en unik kuliss och en ordentlig lektion i svartgul subkultur som sent ska glömmas.FRAMÅT KAMRATER!Vill du snacka om matchen eller crazyresan i största allmänhet så gör du det här:http://northpower.nu/wordpress/phpBB3/viewtopic.php?f=10&t=272