Bortaturnén: Avsnitt två

AIK kuskar vidare mot de Värmländska skogarna där ett formstarkt Färjestad väntar. Matchen kommer ges särskild uppmärksamhet både av cmore som sänder matchen i sin sportkanal och av NP Stockholm som kuskar upp från hufvudstaden med en stor buss fylld av hockeysugna svartgula fans (finns fortfarande platser kvar, se forumet för detaljer - undertecknad hänger för övrigt med så klart).Skellefteå AIK är fortfarande med i toppen av serien tillsammans med många andra lag. Matchen mot Brynäs var givetvis ett litet hack i det annars välsmorda maskineriet som laget kommit att utgöra. Men efter segrar mot både Färjestad och Linköping där motståndarna kanske till och med varit det något bättre laget var det inte oväntat att det var dags för AIK att förlora en jämn match och att inte ha marginalerna på sin sida. En skillnad mot dessa matcher är dock att laget inte förmådde vinna kamperna framför mål, något som man varit så bra på under de föregående matcherna. Istället var det Brynäs som lyckades stå på rätt ställen, hålla undan de svartgula och komma åt pucken, både offensivt och defensivt. Det visar sig också i målprotokollet när båda AIK-kassarna är genombrottsmål snarare än returer som så ofta tidigare, och två av Biffarnas mål görs av spelare som finns eller lyckas ta sig väldigt nära AIK-målet.Anders Forsberg flyttade om lite i kedjorna, bland annat genom att placera Forssell i första formationen och Lindberg i tredje med Pontus och Petter. I mina ögon visade matchen att Lindberg inte på något sätt är beroende av en viss omgivning (Ericsson och Lindström). Snarare framstod det som att nämnda E och L var mer beroende av Lindberg än motsatsen. Förstakedjan lyckades inte förmå att skapa lika långa anfall och lika många farligheter som tidigare, även om den inte var helt uddlös. Tredjeformationen var med Lindberg som center riktigt trevlig att beskåda, både Pontus och Petter är riviga, fysiska och duktiga skridskoåkare som också kan hantera pucken - och både Petter och Oscar har god förmåga att sätta pucken i nät.Återstår att se hur A-Fop formerar laget till nästa match. Mycket tyder på att Jimmie vilar denna match. Pontus P utgick föregående match och har vissa frågetecken, även om det inte ska vara någon allvarlig skada att tala om. Förmodligen kommer det finnas utrymme för sällan spelade juniorer att ta plats i laget, såsom Jesper Johansson och Sam Marklund. Det kommer säkerligen även finnas utrymme för intressanta uppställningar av laget som helhet.Färjestad är en formidabel motståndare i dagsläget. Formstarkt, och med ett näst intill fulltaligt lag (Klefbom saknas) och spelandes på hemmaplan är det få lag som lyckas skala ner kaffegänget. Men en av de absolut främsta kandidaterna är helt klart Skellefteå AIK, som visat upp en imponerande stabilitet, starkt försvarsspel och boxplay. Räkna med en fysisk, tät och tajt match som inte lär vara avgjord förrän i det absoluta slutet./schtefferedaktionen@northpower.nu 

It's not enough that we do our best; sometimes we have to do what's required.

Ta Mikko Lehtonen som exempel. Hans tveklöst bästa egenskap som hockeyspelare är skottet, som vanligtvis är rappt, hårt och välplacerat. Problemet är att det inte nödvändigtvis är just det som är det viktigaste i ett visst ögonblick i matchen som kommer. Just då kanske det absolut viktigaste är att backchecka stenhårt och förhindra ett 3-mot-1-läge. Det är på det sättet som jag vill att samtliga svart-gula spelare tänker på torsdag: Vad är det som krävs just precis nu? Vad är det som just jag kan göra precis nu för att laget ska hamna i ett bättre läge? Det kostar blod, svett, smärta och tårar att vinna finaler, och det gäller dubbelt när man spelar mot FBK. Det gäller för samtliga spelare i AIK att vara villiga att betala det höga priset på torsdag, annars tar säsongen abrupt slut runt kl. 22 på torsdag kväll.Det är dessvärre den bistra sanningen, men om AIK kan ta med sig det spel som man hade under stora delar av match 4 så finns alla möjligheter att ta hem segern mot FBK, även om det är på bortaplan. Givetvis kommer det att krävas en i det närmaste mirakulös insats för att vända matchserien till vinst, men vi vet alla att allting kan hända i hockey. Första delmålet på vägen är att få till stånd en till hemmamatch, resten tar vi senare. AIKs inneboende kapacitet är ohyggligt hög och det räcker med att den kommer fram i rätt läge så finns möjligheterna absolut där.Det som måste förbättras från match fyra är i huvudsak två saker. För det första är det den där ökända sista lilla procenten. Skärpan i avslutningarna måste snäppas upp ännu lite grann, särskilt då man möter en storspelande Nihlstorp. Passningarna ska sitta på bladet. När man väljer att gå så måste man gå till 100 %! Tvekar man kommer man på mellanhand, och då vinner man inga matcher.För det andra måste AIK sätta hårdare press på Nihlstorp (det finns väl knappast på kartan att Salak står). Hittills i finalspelet har 7 av 11 mål framåt tillkommit i den omedelbara närheten av målet. Det är därför livsnödvändigt att vinna kampen framför Nihlstorp, och framför Hadelöv också för den delen. Det gäller att driva stenhårt på målet, ligga mitt i synen på ”Torpet”, hugga på returerna och verkligen använda varje uns av kraft för att forcera in pucken i målet. Samma sak i egen zon, det ska åkas skridskor, öppnas synfält för Hadelöv, sättas press på puckförare och de han kan passa till, skära av passningsvägar och täckas skott med näsbenet om det är det som krävs för att vinna.You ask, what is our aim? I can answer in one word: Victory. Victory at all costs — Victory in spite of all terror — Victory, however long and hard the road may be, for without victory there is no survival. /Sir Winston Churchill/Markman

Vi åkte ett gäng till solens stad

Reserapport: Tre fulla bussar i dubbel bemärkelse styrde kosan mot Karlstad för att stötta vårt lag, Skellefteå AIK, i den tredje finalmatchen mot Färjestad. Det blev en härlig resa denna underbara vårdag, med bra stämning båda vägarna och härligt drag på läktaren, trots att pucken inte riktigt studsade vår väg. 

 Jag som boende i den kungliga huvudstaden anslöt med respektiven till bussen som avgick från Vasagatan vid niosnåret på lördagsmorgonen. En stor vit buss väntade vid vägkanten, redan intagen av många förväntansfulla fans. Busschauffören, en liten farbror med glimten i ögat och pipan innanför västen, hälsade välkommen. Väl på plats på de bekväma platserna rullade bussen västerut i riktning mot de värmländska skogarna. Med korta stopp för att plocka upp ytterligare AIK-trogna i Södertälje, Strängnäs och Arboga blev det i Örebro som bussen tog sitt mer rejäla matstopp. Restaurangen som rekommenderades ratades dock av många till förmån för burgare, strips och smältost på Max alldeles intill. Mätta och belåtna rullade vi vidare under allt mer sång och glädje. Dryga timman senare var vi framme i Karlstad. Bussen kryssade genom ett pittoreskt bostadsområde, och plötsligt tornade Löfbergs Lilas grå fasader upp sig. 

 Bussen körde runt kaffeburken och parkerade på baksidan med utgången blott en meter från ingången till arenan, smidigare entré i en hockeyarena får man leta efter. Vänliga ordningsvakter, poliser och övriga anställda hälsade glatt välkommen till ett soligt Karlstad. Det måste jag säga, personal, vakter och poliser i Karlstad var flera divisioner trevligare än de i Jönköping. Nåväl, uppe på bortastå började bortafansen så smått hitta sina platser. Sektionen var väl tilltagen och inrymde både stå- och sittmöjligheter, samt gav en god utsikt över både isen och hemmastå från andra etage i ena hörnet.  

 

 Efter att ha klätt sektionen i gult och svart var vi redo för match. Synd bara att våra spelare inte visade sig vara det. Trots spelmässiga motgångar förhöll sig stämningen god och sången gav aldrig riktigt vika, utan vi bjöd upp god kamp med hemmaklacken. En stor mängd flaggor bjöd på ett härligt skådespel. 

 När den feta damen tog till orda stod det 5-3 och hemmaseger på resultattavlan. Endast lätt modstulna började vi leta oss ut till bussarna. Många stod kvar utomhus och gottade sig i solskenet, det är inte ofta man kan åka på hockey och verkligen tycka att det är härligt att stå ute. Vissa överförfriskade av de våra var lite stora i orden och tappade omdömet för en sekund, och då visade den lokala ordningsmakten genast var gränserna går, vänligt men bestämt. Stämningen var ändå på det hela taget väldigt lugn och avspänd, och en dam från orten kom fram till mig och sa "du må hälsa di övrige att ni har en förbannat bra klåck (klack)" på mullig värmländska. Det är väl bara att tacka och ta emot! 

 Strax därefter gled vi vidare hemåt efter ett kort stopp vid polisens tillnyktringsanläggning där en av de våra dessvärre valde att förlägga vissa delar av matchen istället för läktaren. Med kvällssolen i ryggen brände vi hemåt igen, ackompanjerade av hjältarna i de två bussarna från schtaan. Åter matpaus i Örebro innan bussarna tog var sin väg mot respektive hemmaplan. I Stockholm landade färden någon gång mellan tio och elva på kvällen, och dagens finaläventyr var därmed slut. Det kändes stort att ha fått vara med på denna historiska resa, inte minst när den var så angenäm och trevlig. 

 

Stort tack till alla som var med och gjorde den till vad den var, ett särskilt tack till Roger (teleboy) och Jenz (Frölle) för att ni sydde ihop allting. 

/Stefan Sagebro, aka Schteffe