Resan till guldet

Resan till att åter bli Sveriges bästa lag har varit lång, den tog närmare trettiofem år från start till mål. På resan har AIK både ramlat ur elitserien och återkvalificerat sig för elitserien. Hållplatser som division ett, allsvenskan, och kvalserien har laget lämnat bakom sig på vägen till toppen av elitserien. Färden till att åter stå som Sveriges bästa lag har både varit lång och mödosam. I efterhand känns den lika lång som spännande och lärorik. Den har kantats av med och motgångar, konkurshot, och dyrköpta läropenningar. Nu är cirkeln sluten och alla lärdomar och sportsliga framsteg har resulterat att Le Mat- pokalen togs emot och lyftes av kapten Ericsson i torsdags. Luleå besegrades med 4-0 i matchen och med 4-0 i matchserien. Ett tydligare kvitto på det arbete spelare/ledare, folk i organisationen, och fansen har lagt ner för att åter bli en Guldstad kan knappast erhållas.Den vägvinnande tryggheten och ödmjukhetenNär slutsignalen ljöd i torsdags var det slutpunkten för en enda lång defilering. AIK har varit orubbliga under hela säsongen. Tryggheten och självsäkerheten i kombination med ett hårt jävla jobb och toppresterande när det gäller som mest har varit en ledstjärna. Laget lät sig inte rubbas eller påverkas av ett ständiga skador på nyckelspelare, ett oväntat tränarskifte, eller faktumet Linköping var mindre än en minut ifrån 2-0 i matcher under semifinalserien. Ett annat kvitto på tryggheten är det faktum att AIK endast förlorade en match av alla de matcher som gick till sudden death, och det var också enda förlusten i hela slutspelet. Inga tecken på ängslighet eller nervositet har åtminstone jag kunna skönja. Under säsongen har spelare och ledare i laget hela tiden betonat klyschan ”en match och träning i taget”. Hela tiden fokusera på det som komma skall, och inte tänka på dagens vinst eller förlust längre än tills de går ut från arenan. Gruppen har hela tiden vetat om sin otroliga kapacitet men inte låtit detta stiga dem åt huvudet eller låta favoritskapet bli en börda på sina axlar.Vikten av kvalitetsvärvningar, kontinuitet, och gruppdynamik  Ur ett kvalitetsperspektiv har AIK aldrig haft det bättre förspänt på spelartruppen än detta år. Lasse Johansson har visat en otrolig spetskompetens som värvat smart och lyckosamt. Petterström, Svensson, Sevc hämtades utifrån och blev succéer. Utifrån egna led har unga killar som Emanuelsson, Alm och Arvidsson tagit markanta steg fram i sin utveckling till att bli fullfjädrade hockeyproffs på elitnivå. Plumpen i protokollet blev naturligtvis Ryan Vesce. Att Ryan skulle vara för dålig för att ens succesivt kunna matchas in i laget kunde Lasse knappast ha föreställt sig i sina vildaste fantasier. Viktigare än nyförvärven i sig är den stomme som tagit AIK till tre raka finaler. Stommen som Lasse byggt sitt lag på har en bra kombination av spets och bredd med olika inneboende egenskaper som alla och bidrar till att göra lagpusslet komplett. Två bra målvakter som konkurrerat säsongen rakt igenom, sju stabila backar i spelet med och utan puck, och tolv forwards som alla har ingått i en kedja som varit bra över hela säsongen i båda ändarna av banan utifrån deras tilltänkta roll och spetskompetens.Det inte bara den individuella skickligheten som bör framhållas, de gruppdynamiska faktorerna är också en hög bidragsfaktor till AIK:s andra SM-guld. Spelare och ledare har säsongen igenom konsekvent betonat hur detta är en grupp där alla är trygga, vet sin roll, och drar åt samma håll. Här har den sportsliga ledningen och laget tillsammans lagt grogrunden till en bra prestationsgrund, vilket guldmedaljen kan vara ett signifikativt bevis för.  Anders Forsberg har förstås gjort ett jättejobb som ledare, men Klockare, Wallson och Robertsson har alla steppat upp och fyllt Anderson position som tränare och ledare på bästa tänkbara vis.             Karnevalyra och samlade förlorare För att återknyta till ingressen – vilken fest torsdagskvällen blev för alla, ung som gammal, såväl för en fanatiker som för den vagt intresserade av AIK:s framgångar. North Power skickade upp två knökfulla bussar med tokladdade fans som av polis och säkerhetsansvariga fick mycket beröm för sitt klanderfria beteende, och bidragande till folkfesten. Därtill fanns många bortafans som tagit sig dit på egen hand för att bevittna det som förhoppningsvis skulle ske och som tillslut skedde. Matchen som sådan var över redan efter första perioden som det kändes. Oscar Möller gjorde mål redan i tredje minuten och hamrade in den första spiken i guldkistan. Nestorn Erik Forssell slog in sista spiken i kistan och stängde matchen och finalserien med sitt mål som gav resultatet 4-0 till AIK. Luleå kunde aldrig hota AIK varken i finalserien som sådan eller i den sista matchen. Bensinen var slut och det fanns inget motmedel mot ett alltför starkt AIK.På pressläktaren höll Piteåsönerna Lasse Johansson och Michael Engström sammanbitna miner fram till fem minuter återstod av matchen. Sedan insåg de att inget förutom, möjligen guds mirakel, kunde hindra AIK från att vinna det andra SM-guldet och då gick dom ner till rinkside. Gratulationerna kom från såväl massmedia och sportsliga ledning i Luleå som alla var stora förlorare i stunden. Den stundtals kontroversielle Lars ”Osten” Bergström kom faktiskt in i omklädningsrummet efter matchen för att gratta spelare och ledare.Guldcitat Vad som sedan skedde har läsaren av detta antagligen sett och läst om – flera gånger om. Det var minst sagt en karnevalliknande glädjeyra som utbröt och ett sporthistoriskt ögonblick som skapades när slutsignalen gick i Luleå. Ett ögonblick som jag och fler med mig kommer att bära med mig resten av livet. Nedan följer rumphuggna citat/intervjuer som jag tog/försökte ta under guldfirandet på isen. Spelarna hade av positiva skäl svart att stå still och prata sansat och samlat, och jag ville ömsom få till en bra dialog och ömsom bara ta ett steg tillbaka och gråta guldtårar.”Jag är kapten i detta lag, men vi har trettio ledare i laget. Det har varit små marginaler på vägen hit, vi var i brygga mot Linköping, men vi har hela tiden stretat emot, och nu känns det fantastiskt skönt” (Jimme Ericsson)  ”Det här känns nästan overkligt, jag är tårögd. Resan hit har varit lång, och man har ju gjort ett och annat för att ta sig hit, och man vet aldrig hur många chanser man får. För man är ju inte purung längre. För mig personligen kunde det inte bli bättre med bytet från Linköping till AIK” (Erik Andersson) ”Att gå upp i elitserien med AIK var stort, men det här är större. Alla i laget visar en sådan karaktär för vi är beredda att täcka skott med munnen. För hela laget har verkligen dragit åt samma håll och slitit för varandra under hela säsongen. Jag har ju varit iväg men återvänt till AIK, för jag trivs så grymt bra i klubben” (Fredrik Lindgren)  ”Jag började i Björnligan och lyckades komma med i A-laget, men ett SM-guld vågade jag aldrig drömma om att få vinna. Vi vinner klart även om Luleå var bättre än oss senast, 4-0 talar sitt klarspråk. Men nu ska jag fira hela helgen och hela nästa vecka om så krävs” (Martin Lundberg)  ”Vad ska man säga om fansen, det är ju helt sjukt, jag mena hoppa sönder arenan”…(Lundberg igen)   ”Vilken sjukt helt jävla underbar känsla, på en skala 1-000 är det 1000” (Petter Granberg)  ”I don’t want to talk about the future, but it’s always great to win, and great for the city. Tonight I think there will be a fucking great party” (Martin Sevc)  “Det har verkligen känts att bi haft en sjätte utespelare, och jag har haft bra hjälp av backarna och av utespelarna hela tiden, så känslan har varit mycket bra hela tiden. Och ikväll kommer det att bli en magisk kväll” (Joacim Ericsson)  ”I don’t know what it says” (Bud som frågade vad som stod på Norrans guldlöpsedel)  ”Nyckeln till detta är tålamod och konskevens, vi håller oss till vårt spel och våran ide på ett konsekvent sätt. Vi är det bättre laget, och vi har spelat grymt bra på slutet. (Nicklas Burström)Summering och framtidsutblick En summering av säsongen kan inte ge annat än högsta betyg i överkant. I backspegeln finns trestegsraket i form av seriesegern, segern i hela slutspelet, och firandet med fans och invånarna i staden. Min uppfattning är att AIK av många ”hockeykännare i media” anses vara Sveriges ledande hockeyförening såväl på planen som utanför planen. De sportsliga och organisatoriska resultateten går givetvis i stor del hand i hand och det gäller att njuta för spelare/ledare, fans, och de anställda på kansliet, men ändå fortsätta blicka framåt. För att citera Göra Persson, ”Jag är stolt, men inte nöjd”. Nya tag måste tas och det gäller att jobba hårt för framgången, vilket blivit närmast av ett mantra oavsett vem i AIK som uttalar sig om vägen till framgång för föreningen och succen den enskilde spelaren.Framtiden ser onekligen mycket bra ut. AIK sitter nu i en guldsits. Laget har många av nyckelspelarna under kontrakt eller villiga att förlänga om det inte blir spel i NHL. Som Sveriges ledande ishockeyförning är det givetvis även oerhört fördelaktigt vara regerande mästare när det gäller att locka till sig spelare av hög kaliber som vill nå toppen av sin karriär i AIK, eller med AIK som språngbräda till en chans i NHL. Sponsorerna står i kö och vill alliera sig med AIK, och sitt varumärke som en ledande klubb för juniorer fick knappast sämre status efter den gånga säsongen där juniorer eller förstaårsseniorer som Emanuelsson och Arvidsson spelat huvudrollen. Framtiden ser sammanfattningsvis mycket ljus på alla sätt och vis – och jag tror och hoppas vi bara är i början av en ny storhetsperiod som hockeylag och hockeystad.Har du orkat läsa ända hit så tackar jag för ordet!addebeckredaktionen@northpower.nu