Det kanske inte går att hitta liknelser mellan det lag som 1978 tog klubbens hittills första SM-guld och dagens finallag, men lite jämförelser ska vi i alla fall göra. Jag har nämligen mitt under brinnande finalspel, mellan Skellefteå AIK och Brynäs IF, lyckats få en pratstund med två av Skellefteås för alltid i hockeysammanhang "odödliga" hjältar. Hardy Nilsson och Martin Johansson, center respektiva back i förstafemman, som i Skandinavium i den tredje och avgörande matchen, besegrade AIK från Solna i 1978 års final. Vi börjar med Hardy.Hur var det med förberedelser och planering inför matcherna och hur färdades ni? - Ja vad ska jag säga, planering…jag minns faktiskt inte, det är ju så länge sedan. Vi flög, men det var minsann lågbudget. Ta till exempel efter vinsten i Göteborg, vi flög dagen efter till Stockholm, vidare till Sundsvall, Örnsköldsvik, Umeå och slutligen Skellefteå. Rena mjölkturen. Det tog ju hela dagen, så vi var ju helt slut innan vi var hemma.Lite skillnad mot idag alltså? - Jaa, idag chartrar man ju. Men det behövs ju, då dom ska spela varannan dag.På tal om varannan dag, vad anser du om dagens upplägg med sju matcher och så tätt mellan matcherna? - Det är nog okej. Det är svårt vinna fyra matcher även om det är ett topplag och nu är dom ju så jämna dessutom. Sen är väl serierna lite mjölkande av publik också förstås. För spelarna är det nog inga problem, de är så vältränade.Det får mig att minnas att jag läste någon gång att ni tränade mer än andra lag på den tiden. - Nja, jag vet inte om det finns någon statistik på det, men vårat spel byggde ju på stark forechecking, det man idag kallar ”hög press”. Skillnaden är ju att då fullföljde man medan man idag använder farten till att välja lägen att kanske vända hem och backchecka. Men likheterna med dagens lag var ju att spela offensivt och sätta press på motståndarna och erövra pucken högt i banan. Visst var vi ganska vältränade, det var mycket skridskoåkning på träningar och sommarträningen skötte, om jag inte minns fel, Kennet Granlund, duktig åkare och skidtränare.Laget då bestod väl till större del av lokala förmågor än dagens. Jag vet några som kom utifrån, norrbottningarna Rolle Stoltz, Jan-Erik Sandberg. Pekka Rampa och Hannu Palmu från Finland och Jan Lindholm var väl från Umeå. Umgicks ni spelare mycket? - Det var som två generationer i laget det året. Det var sena fyrtiotalister och tidiga femtiotalister. Det blev vi äldre, 25-28 ungefär, varav en del hade familj och barn som man träffade några av ibland och de yngre umgicks säkert på sitt håll.Om vi ser på dagens AIK, bortsett från förlusten igår, hade ni bättre vinnarskallar och hur var stämningen inför den avgörande finalmatcherna.- Det påminde faktiskt lite om matchen igår. Solna vann ju ganska komfortabelt nere i Stockholm, trots att vi hade ett bra tryck hela tiden. Bland annat fem mot tre och fem mot fyra och massor av skott. Men vi gjorde inte målen. Det spelar ingen roll om du spelar en hel match hur länge som helst om du inte gör mål. Men vi kände oss ändå lugna inför returmatchen, då vi visste att vi var starka hemma. Jag minns journalisternas budskap på Hovet efter matchen, ”boka flyg till Göteborg, för det blir en tredje match”.Jag ska inte be dig tippa utgången, men vad tror du om dagens lag i årets finalserie? - Det här är ju inte alls avgjort. Det blev ju förlust även i första semifinalen som vi minns, så det här ska vi kunna vända. Nu tog Brynäs av oss den första fördelen av hemmaplan och då gäller det att försöka tvinga dom att lämna ifrån sig den i nästa match. Det där är något som lätt kan pendla mellan lagen i en serie på sju matcher. Även om Brynäs skulle få 2-0 i matcher så ska dom upp till Skellefteå och blir det då 2-1 och match i Gävle kommer lätt tanken, nu måste vi vinna , annars är det 2-2 och vi som ledde med 2-0. Så det är många mentala grejer som påverkar hur serierna förlöper.Det var ju synd att ni inte fick chansen att avgöra på hemmaplan efter förlust i första matchen, men det var väl nästan som en hemmamatch. - Ja oja. Det var ju Stockholm mot resten av Sverige. En otrolig stämning i ett fullsatt Skandinavium.Okej, då har jag en knepig fråga. Om du spelade i dagens lag, vem vore du då? - Jaha du, jag skulle nog vara en del av några av spelarna. Grovjobbare som Bellemare. Kanske lite sheriff som Goren. Sen har jag sett att en del jämför mig med Jimmie, men han är ju mycket bättre än vad jag var på åka skridskor och skickligare. Men sen är han ju mycket latare också. Ha haDet har skrivits och sagts mycket om din roll i det Skellefteå som toppade med guldet 1978. Var du den pådrivare som påståtts? Jag minns ju hur du sprang i båset och boxade till dina lagkamrater.- Jamen, jag var pådrivare. Och det var inte bara vänliga knuffar. Det var lika ofta hot. Det var den jargongen ofta. Det kunde vara ”Men ta i för helvete” istället för ”Kom igen nu”. (med ett skratt igen)Ja, då återstår bara att få tacka för pratstunden och att du gav North Power en liten bit av ditt liv. Tusen tack Hardy. - Ja, tack å hej.En av dem som Hardy Nilsson hade att driva på var backen Martin Johansson. Martin spelade i samma femma som Hardy och hade Pekka Rampa som backpartner.Hej Martin och välkommen till en liten pratstund om Skellefteås hockeylag, -78 års och årets. Jätteskoj att du tog dig tid för North Power. Du har väl kunnat följa klubbens strävan alla år sedan din karriär slutade? - Javisst har jag det. Det har blivit en hel del matcher genom åren.Du spelade ju i par med Pekka Rampa i förstafemman med Hardy som center. Kan du ge oss en beskrivning av hur dagens försvarsspel skiljer sig mot erat. - Dom har ju ett spel i egen zon som stundtals är alldeles för duttigt, tycker jag, och dom kryper ofta ihop för nära målvakten. Det ser ibland lite fegt ut när man tittar på det. När vi spelade så hade vi ju alltid kvar en back framför målet. Vi körde ju mer zon-försvar än som idag kör man mer man-man. Jag tycker nog vi var lite mer agressiva i spelet i egen zon, än dom är idag. Sen tycker jag också att vi försvarade blå-linjen mycket bättre än vad dagens lag gör. Är man fyra man hem ska man stå upp på blå.Det var ord och inga visor det. Vilken är din favorit bland dagens backar? Om du har någon. - Ja men det är ju han Rasmus Edström. Han gillar jag. Han har bra blick för spelet. En väldigt kreativ spelare. Sen tycker jag man underskattar Hannu Pikkarainen. Jag vet ju inte om han är kry och fräsch, men då han är frisk så är han en auktoritet på isen. Kanske lite ojämn bara. Så tycker jag Alm har klivit upp en hel del i slutspelet. Om man jämför dagens killar så var ju vi betydligt äldre i backlinjen. Vi var tyngre och hade mer rutin, så sett till det så gör dom det bra idag.Hur var Hardy som lagkapten? Hur mycket stryk hotade han med när han var missnöjd med hur ni spelade? - Ha ha, nåja riktigt så var det nog inte. Hardy var en extrem ledartyp. Om han till exempel såg att någon spelare hamnade i så kallat flyktläge, drog sig undan istället för att ta tag, då kom Hardy in och fick spelaren att vända tankarna i skallen på kamp. Det tycker jag var det viktigaste och det var han bra på. Där var det hundra procent. Ingen spelare fick vara utanför den ramen. Han hade blicken för det där.Han hade väl vinnarskalle som man säger. - Absolut. Och det var inte bara han. Vi var flera som var pådrivande, jag själv var ju assisterande kapten till exempel. Sen var det nog så att vi hade en speciell känsla för klubben. De flesta av oss var ju från orten på den tiden och det hade nog en viss betydelse.Vad är dina intryck hittills och vad tror du laget har för chans? - Det kan ju vara en rätt så avgörande match i kväll, om Skellefteå ska vara med i resten av den här serien. Det vill till att laget spikar igen bakåt och får med sig målen. Och då handlar det mycket om kyla. Dom är ju bra på att skapa chanser, men det blir lite stressigt verkar det som. Lite smartare sidlesspassningar skulle inte skada. Det blev lite för förutsägbart senast med alla skott utifrån. Nu var Brynäs bra senast, men jag tror på en helt annan match ikväll. Jag tror på Skellefteå. Det gäller att koppla greppet direkt och ta kommandot.Vi säger väl så här då, det är ungefär samma chans och läge nu som för er 1978. Ni förlorade första matchen, vann sen hemma och fullföljde i avgörande. - Ha ha, ja så kan vi ju se det. Vi var bättre i avslutningen av finalen. Helt klart det bättre laget. Även fast vi förlorade första var vi nog bättre. Jag var föresten målskytt den matchen som vi förlorade med 5-1.Men då återstår bara att tacka dig för att du tog dig tid och ställde upp. - Men ingen fara. Tack själv.Rampa //redaktionen@northpower.nu