Efter en match som var svängig utan att vara underhållande kunde Luleå till slut ta ledningen med 1-0 i semifinalserien, detta efter att Anders Burström avgjort i sudden death med sitt 4-3-mål.Matchen gav ett splittrat intryck, där AIK under långa perioder underpresterade spelmässigt, men där de till slut kändes som det bättre laget. Avgörande blev den så ofta om- och uppskrivna kampen framför målen samt ett för plottrigt AIK. Tre av Luleås mål gjordes från nära håll, returer och annat framför mål, och två av dem kom efter att de checkat fast AIK-backar som ensamma försökt spela sig ur egen zon (David Rundblad respektive Niclas Burström). För AIK:s del kan de två första målen härledas till striden framför mål, särskilt Christian Söderströms 1-2-reducering.AIK började annars matchen hyfsat under de första minuterna och spelade någotsånär fysiskt. Det rätta flytet i anfallsspelet ville emellertid inte infinna sig och Luleå kunde gnaga sig in i matchen och faktiskt också ta över det mesta av spelet. AIK hade några skapliga spelvändningar, men fick inte till några långa anfall. När Melker Karlsson drog på sig en onödig utvisning i den femtonde minuten hängde ett mål i luften; först hade Mats Lavander en styrning i stolpen innan han vid ett senare läge lyckades slå in en retur bakom Hadelöv. Luleå stoppade AIK effektivt och deras ledning efter första perioden var rättvis.Den andra perioden hann knappt börja innan David Rundblad blev fastcheckad bakom eget mål, en luleåspelare kunde bryta in mot kassen och hale Per Arlbrandt dök upp och slog in 2-0 till gästerna. Sådana periodöppningar trodde vi hörde kvartsfinalserier till.Någon omedelbar uppryckning från AIK:s sida kom inte, men sakta tog de fler och fler kliv in i matchen, chanser började skapas på ganska regelbunden basis, men utan den sista udden, det var få riktiga farligheter. När LHF i sextonde kom i ett tre-mot-ett-läge såg de ut att kunna stänga matchen, men Hadelöv räddade Arlbrandts skott och i anfallet därefter kunde Christian Söderström trycka in 1-2 med ett riktigt viljemål, där han slog in sin egen retur efter stort jobb vid sargen av Jimmie Ericsson och Erik Forssell. I periodens sista minut kan sedan Joakim Lindström, osynlig och grinig fram till dess, göra 2-2, med bra förarbete av framförallt Martin Lundberg. Lindström visade med sitt mål vilken klasspelare han är: ett direktskott med backhand från snäv vinkel upp i krysset.Med den upphämtningen i slutet av andra perioden talade allt för AIK inför tredje perioden, inte minst med tanke på att Luleå gick på lite folk framförallt på backsidan (vilket till viss del också AIK tvingades till då Adam Larsson utgick under matchen). Periodinledningen var också dominerad från hemmalagets sida. Från ingenstans gör då Luleå 3-2. Ingenstans i det här fallet var Niclas Burström som tappar puck som siste man, pucken spelas in till Arlbrandt som inte missar öppet mål. AIK och publiken ville ha det till att Burström blev upphakad av Chris Abbott, vilket visserligen var sant, men domarna hade fram till dess satt ribban högt och jag kan tycka att Burström, liksom Rundblad vid Luleås andra mål, borde ha spelat enklare, upphakad eller inte. Överlag om domarna Rönnmark och Kuben får det sägas att de gör en bra match, för övrigt. Ska det klagas antar jag att Luleå har vissa synpunkter på fördelningen av de 20 utvisningsminuterna i matchen, där Luleå fick 16 av dem.Skellefteå får kort därefter spela 5-mot-3 i cirka 1:40 samt ytterligare två minuter PP efter det, då först Sebastian Enterfeldt hållit i en annan klubba än sin egen och Pierre Johnsson sedan fäktat i ansiktet mot Christian Söderström så att blodvite uppstod. I detta läge sattes förstås viss press av förstakedjan med Rundblad och Erixon på backen, men spelet stämde ändå inte riktigt. Bland annat försöktes vid upprepade tillfällen en variant där Erixon lämnar sin plats på blålinjen för att vandra in mot mål och få trafik där framför. Som lekman kan jag tycka att det är märkligt att man inte vill utnyttja lagets bästa slagskott från blålinjen på ett annat sätt.Efter att Luleå rett upp situationen med utvisningarna kunde dock Fredrik Warg göra 3-3 bara 30 sekunder därefter, efter att AIK:s anfall hållit i sig och Yared Hagos kunde hitta Warg i slottet som satte pucken högt bakom Anders Nilsson. Matchen gick till förlängning.Väl i sudden var det AIK som hade greppet från första början. Pressen mot Luleås kasse föranledde Pierre Johnsson att ta två utvisningar efter varandra och AIK radade upp chanser. Närmast var antagligen Joakim Lindström, där Anders Nilsson kompenserade en billig retur med en snabb sidledsförflyttning. Men mål blev det aldrig. Istället var det Luleå som kunde avgöra matchen efter att löftet Konstantin Komarek haft en längre dust med Fredrik Lindgren bakom AIK:s mål, kommit vinnande ur den och spelat in pucken framför mål där veteranen Anders Burström fanns och kunde avgöra matchen.Det var spelmässigt ingen speciellt bra match ur underhållningssynpunkt. Luleå spelade efter sina resurser, särskilt med tanke på att många spelare var borta, och gjorde det bra. Per Arlbrandt var matchens artist, medan många andra av deras tilltänkta stjärnor var ganska anonyma. Kollektivt är de däremot svårspelade och det såg stundtals ut som att åka i kvicksand för ett AIK som inte lyckades komma genom mittzon på ett ordnat sätt och med tillräcklig fart tillräckligt många gånger. AIK var inte speciellt bra, men visade ändå på styrka när de, på ett ganska oglamouröst sätt, hämtade upp ett tvåmålsunderläge och sedan också kvitterade ännu en gång. Powerplayspelet måste bli bättre. AIK hade 8-2 i PP-möjligheter men förlorade special teams med 0-1. Det är också, sett över en potentiell sjumatchersserie, där som Luleå har sitt verkliga trumfkort mot oss. Spel 5-mot-5 är AIK bättre, men man måste vara mer på tårna än vad man stundtals var i dag och bättre förberedda på Luleås checking.Hadelöv gör en bra match och ger ett mycket tryggt intryck. Målen var i princip samtliga sådana där försvaret av olika anledningar inte stod upp tillräckligt bra. Längst ifrån sin normala form var David Rundblad, som redan från matchens start gjorde osedvanligt enkla missar i spelet med puck, samtidigt som han blev rejält lurad av Arlbrandt vid några tillfällen. Tim Erixon fortsätter emellertid att visa fin slutspelsform och det känns bara som en tidsfråga innan hans bössa resulterar igen. Framåt var förstakedjan tämligen osynlig, även om både Lindström och Warg (splittrade i fem-mot-fem förvisso) gjorde mål. Wargs ersättare Martin Lundberg ska dock ha kudos. Detsamma gäller kedjan med Crips, Forssell och Jimmie./ Hank