Redaktionen kan med glädje presentera ett samarbete med poeten John Blank och publicerar nedan hans dikt Blank vers, vilken handlar om svårigheten att älska och det omöjliga i att vinna. Håll till godo hockey lovers!BLANK VERSTillhör du dom?Gläds åt varje pinneglada tankar i ditt sinneetceteraInte jag.Jag tillhör den blanka generationenjag kan ta det eller lämna det var gångjag tillhör den _ generationenjag kan ta det eller lämna den här schtaansom lundmark sägerDet var tidigt 90-tal& jag stod med Roffe och Kennethuppe i hörnet uppe på läktarenupp på stegen till takettill himlenvi levde rövaremed Chateaubriand i ena rockfickanoch pluntan i den andramen oh ah oarenär de kom från Örebrodrog jag raka spåret till BerlinMen jag kom hem igenlagom till nittifemlagom till den där matchenEsbjörn var där, Jesper likasåför att inte tala om HjalmarKärringen var medhon stod just breveHon va härlig å skön& vi låg me varann i köketmen jag grät i min BodÅren gickgråa hår jag fickOchsåvidareJag skrevs såsmåningom utfrån Mariaklinikenåkte upp till friska luften i Dalarnadet var påsken 2004Jag blev inte friskJag har bränt min energijag är tom nujag kan inte glädjas åt dimmanpoäng hit eller dit är mig egalti vår nyrika medelklasstillvaromitt i landet Elitseriendet rör mig inte i ryggen.Jag behöver kvala för att kunna känna igenångesten är inget självändamålmen tryggheten är inget mål allsJag, John _känslomässigt pankskjuten i sanksitter här & slår dankmed vetskapen omatt det inte finns någon framgång som misslyckandeoch att misslyckandeinte är någon framgång alls.Copyright: John Blank. Texten är tidigare publicerad på hockeykultur.com.