Inför match pratade jag om inställning. Så här i efterhand hade jag varit nöjd om jag hade sett ett uns av inställning från laget. Min signatur på forumet är ”för alltid stolt, för alltid stark”, men en dag som det här är det banne mig tungt alltså. Aldrig upphör man att vara stolt över att vara AIK:are, men idag går det inte att vara nöjd över matchen på något sätt. Jag ville se en hejdundrande början där laget skulle åka skridskor, forechecka sönder Frölunda och se till att punktera matchen tidigt. Den starten var det Frölunda som bjöd på. Redan i torsdags mot HV var inställningen dålig. Skärpan saknades och passningarna kastades iväg utan adress. Jag blir så less när jag ser att ingenting av det hade förbättrats till idag. Nog för att det är grundserie fortfarande, men tre poäng nu är precis lika viktiga som tre poäng i sista omgången. Det handlar dessutom inte bara om att ta hem poängen. Inför slutspelet kan det vara nog så viktigt att sätta sig i respekt hos motståndarna. Idag visar Frölunda att de minsann inte har tänkt backa undan för att serieledarna kommer på besök. Frölunda som lag väger i snitt drygt fyra kilo mer per spelare, och även om dansken i mål bidrar med rätt många kilo så märktes det på isen idag att AIK är bra mycket tunnare när det gäller att hålla emot. Frölunda var ärligt talat större och bättre i det mesta, och när AIK inte håller farten och pressen uppe på en hög nivå så är man förvånansvärt svaga som lag. Jag hoppas verkligen att det beror på att man är ordentligt nertränade och att man satsar på att vara som bäst i slutspelet, men där har vi inte hela förklaringen heller. För även om man är nertränad och seg i benen kan man ändå kämpa och slita! Jag väljer faktiskt att citera en av de i mina ögon bästa hockeyspelarna inom Sveriges gränser, Johan Davidsson: -Alla kan inte ha den största talangen, men alla kan kämpa och göra sitt bästa. Det är sorgligt att se spelare som inte kämpar ... Att inte göra sitt bästa – nej, det finns inte i min värld.Jag undrar ärligt talat hur många spelare i AIK som ärligt kan säga att de gjorde sitt bästa i matchen, för jag kan inte se många i alla fall. Matchens behållning med AIK-ögon torde väl ha varit när Klingberg snurrade upp Frölundaförsvaret i slutet av tredje perioden, men inte ens där fick vi närmare 100-talet med AIK sympatier njuta särskilt mycket. Det hela slutade, precis som det mesta andra i matchen med en bortkastad chans, men lite grann fick vi ju le i alla fall. Nej, jag orkar inte ens skriva något mer. På återhörande!Diskussioner i matchtråden/Markmanredaktionen@northpower.nu